Aftonbladet – 24 maj 1855, sida 2

KONGL. TEATERN. Aloys Ander. Ett bland de största hindren för den dramatiska sångens framskridande hos 038, och ett hufvudstöd för det stationära elementet i detta hänzeende ligger utan tvifvel i vår scens afslutenhet från den lifliga kommunikation, som isynnerhet i närvarande tid råder emellan Europas konstinstituter. Man har i Stockholm genom en lycklig tlfällighet haft lägenhet att ofta höra en sångereka ej blott af högre, utan af högsta ordning; och omisskänneligt är det inflytande denna apparition härstädes utöfvat. Dock var den för mycket isolerad för att kunna verka fortfarande och i flera riktningar. De italienska sångarnes uppträdande härstädes egde ett betydligt inflytande på den italienska musikens uppfattning; men deras karakteristiska nationalitet var alltför markerad för att tillåta ett införlifvande med svenska scenen. Genom detta allt har emerlletid isen blifvit bruten och kongl. scenens nuvarande styrelse eger förtjensten af att planmessigt söka genomföra hvad lyckliga tillfälligheter börjat. Gårdagens representation visade ett lysande prof derpå uti hr Aloys Anders uppträdande uti Profeten. Det namn denne konstnär förvärfvat sig i Tyskland och) hans bedömmande i tyska journaler hade på det högsta spänt en väntan, den han ock i alla hänseenden motsvarade. Hr A:s röst är en äkta tenor af den lyriska arten samt eger en söällsynt styrka och omfång; effekter af den största glans frambringar han genom det högsta registrets toner, hvilka sjungas med bröströst ji en styrka, som genomtränger det starkaste ackompagnement utan att öfverskrida välljudets gräns, och hvilka tillika, såsom alla hans toner, angifvas med största lätthet. Detta välde öfver rösten, hans tonbildning, likasom sättet att anbringa de finaste nyanser, jemte koloratureng precision och renhet, utvisar en förträfflig skola, i förening med en betydande rutin. Hans föredrag är produkten af artistisk intelligens och musikalisk känsla i förening. Likaså utvisar hans spel en betydande scenisk erfarenhet jemte ett begrundadt ingående i alla roleng detaljer, äfven de minsta; hans bållning och rörelser äro lediga och ädla, och, med få undantag, fria från manår. Hans mimik är sann, ehuru mindre karakteristisk än de öfriga delarne af hans spel. Vi framlyfta inga särskilda momenter, emedan alla voro utmärkta, men nämna blott fru Romanis förträffliga samverkan i fjerde akten, isynnerhet vid exorcismen, hvarvid man fann en ensemble af högsta intresse. Hr A:s prestation i dess helhet gaf en fullkomlig konstnjutning, och visade att beräkningen på konstens effekter ganska väl kan förenas med konstens renhet, nemligen hos den verkliga konstnären. Hr Ander mottogs vid sitt inträdande med applåd och väckte sedermera en verklig entusiasm. Han fraroropades efter andra och fjerde akterna, äfvensom efter operans slut,