Aftonbladet – 21 maj 1855, sida 3

ar min ofvertygelse att deri ligger Nordens enda framtida frälsning. Många skola kunna behandla frågan med större skicklighet, men ingen med större öfvertygelse och förkärlek. Jag, har för öfrigt sagt mitt ord i saken, och ämnar till att börja med icke vidare behandla den. Den behöfver intet försvar, ty sitt försvar har den i sin egen nödvändighet. e— — 8 MUSIK. Musica Sacra. Sånger för kyrkan och skolan ur de första mästares årbeten, från tonkonstens äldsta period till nyare tiden, för låg sopran, alt, tenor och bas, med svensk text, samlade och utgifne af J. P. Cronhamn. Stockholm hos Abr. Hirsch. — Den brist snart :sagdt fattigdom på andlig musik med svensk text som, med undantag af vår koralbok; hosg:oss en längre tid varit rådande, har åstadkommit en: beklaglig liknöjdhet för kyrkosången. Väl finnes och har länge funnits i vår musikaliska akademis rika bibliotek en vacker och dyrbar samling af andliga kompositioner; men att uppsöka, utgallra och ordna dessa arbeten) att arrangera och öfversätta texten, dermed har ingen af våra artister eller musikälskare hittills gifvit sig tid. Företaget ansågs. väl också så föga lönande, att en förläggare skulle hafva tvekat för den stora kostnad gom med utgifvandet af ett dylikt opus är förknippad; och få äro de förläggare som :i detta guldets tidehvarf skulle vilja instämma i ett concedo med. skalden: Blott konsten lefve, — dö må gerna vi; Du-i musik: — jag i poesil Vid förefallände behof har man i dess ställe nöjt sig med att utföra sångnumror ur katolska messor och detta på latin. Så mycket mera länder det utgifvaren, herr Cronhamn, till heder att i detta hänseende hafva brutit isen, ty man ser deri ett försök att upparbeta kyrkosången ur: den lethargi hvari den för närvarande befinner sig. Den plats hr C. bekläder vid rikets musikaliska läroverk berätigar honom till det förtroende regeringen visat honom då den, till detta arbetes befordrande till tryeket, beviljat honom ett understöd; och man har allt skäl hoppas att, när med tiden dessa sköna sånger under årets högtidsdagar komma att alternera med koralsången — en åsigt, den utgifvaren äfven i sitt företal uttalar. — behofvet snart nog skall påskynda ett af hvarje sann konstvän efterlängtadt andra häfte. Af det nu ifrågavarande häftet äro åtskilliga numror hemtade ur Rochliiz, förträffliga arbete Geschichte der Tonkunsto samt ur de kyrkosånger dem anföraren för den verldsberyktade domchören i Berlin, direktör Neithardt, utgifvit. Men äfven åtskilliga andra hafva blifvit tillfogade, hvaribland Voglers bekanta Hosianna, Haydns ,Österrikiska Folksängp, Halleluja ur Händels Messiaso, S. Bachs herrliga motett Ich lasse dich nicht m. fl. — Samtliga sånger bilda emellertid ett trval, hvilket de illustra namnen Durante, Bach, Mozart, Beethoven, Graun o. 8. v. gifva vid handen. De enda af kompositionerna vi för vår del skulle såsom föråldrade och opraktiska vilja utmönstra äro n:o 12 13 af Dufog och Ackenheim. Vi förmoda att utgifvaren upptagit dessa endast och allenast för deras historiska märkvärdighet samt som n pröfvosten för våra notsångare. f Arbetet har der dubbla egenskapen att vara praktiskt och historiskt; praktiskt, emedan en passande sång finnes för hvarje högtidsag under. året, äfvensom vid andra högtidga tillfällen, såsom vid invigning af kyrka, restvigning, barnens första nattvardsgång och id begrafningar; historiskt, enär utgifvaren ifogat en historisk öfversigt i kronologisk rdning öfver de kompositörer som i arbetet örekomma. — Utgifvarens förord är i flera änseenden så upplysande att vi anse oss göra ra läsare ett nöje med att anföra en delaf detsamma: Från urminnes tider har sången den innebära det mest lefvande uttryck af ti n religiösa känslan och derför varit förerädesvis använd för att framkalla och upp5öja densamma. Den höga betydelse den intager såsom beståndsdel af gudstjensten bevittnas af dess användande i alla religionsförmer, ifrån den barbariska musiken vid de hedniska öfferfesterna till den romerska kultens fulländade skonstproduktion. Redan de första kristna utförde psalmer vid sina sammankomster, Efter hand utvecklade musiken sin iore rikedom och blef föremål för vetenskaplig behandling, synnerligast i andlig riktning, och sålunda förvandlades småningom de okonstlade lofsångerna till: konstverk, utförda af sångare, som för detta ändamål bildades inom Hvarje församling, och hvarvid dånna ej. kunde deltaga. Efter reformationån öfvergick man i de flesta protestantiska kyrkor till en annan ytterlighet, som utmönstrade det väsentliga af kultens musikaliskt artistiska del och endast bibehöll koralen, emedan den, såsom lättare, kunde af församlingarne . sjelfva utföras. Detta har emellertid medfört en kännbar olägenhet. Koralen, i sig sjelf högtidlig och majestätisk, är af den herr.igaste verkan såsom omvexlande beståndsdet af en kyrklig komposition; uteslutande använd, upprepad.i många strofer, sjungen, ej i stämmor. utan unisont, af alla slags röster, oftast oriktigt, sällan rent, ackompagnerad af en illa stämd orgel ), och dertill utförd i alltför långsamt tempo, kan den ej undgå. att. trötta, och då den följaktligen hämmar tankens och känslans flygt, i stället för att bevinga och lyfta densamma, så kan den ensamt använd Vid gudstjensten, svårligen motsvåra sin bestämmelse. Man har, utan tvifvel på-grund häraf, i de flesta protestantiska länder valt en medelväg och låter kyrkans chör omvexla med församlingens sång sålunda, att då chören utför hymner, kantater m. m.; och vanligen utan ackompangemadig, sjunger menigheten choralen, understödd af orgeln och hvårvid chören leder melodien! :) Detta föraållande bör väl, våra orgelnister till he der, förtiden mera sällan förekomma. Rec:s anme SA — 00