Aftonbladet – 19 maj 1855, sida 3

ypperlig frukost. Sedan den var förtärd anhöll jag om den utlofvade berättelsen. Låt mig se; Agathe, sade Louis Herbois, huru länge ha .vi varit gifta? Agathe rodnade riktigt vid denna fråga, ehuru hon nu var en matröna; nen svarade genast utan något upphåll föratt räkna efter tiden. Ja, — riktigt — så är det, återtog Louis. Ser ni, monsieur, min far var soldat och inskref mig ganska tidigt vid samma kompani der han sjelf var. Jag kommenderades kort derefter till tjenstgöring iti-en af provinserna, der jag erhöll så svåra blessyrer att jag ansågs oduglig för vidare krigstjenst, fick afsked i ganska hedrande ordalag samt lifstidspension. Tack vare en skicklig fältskör, hvilken omsorgsfullt skötte mig, blef jag slutligen botad, och begaf mig snart derefter hitåt endast af det skäl, tror jag, att Agäthe fanns i denna trakt; ty vi hade känt hvarandra alltsen vi voro barn. Inom kort blefvo hon och jag gifta och öfvertogo detta lilla ställe och voro så lyckliga som-man kan vara, (Forts.) ———— — Anekdot från Krim. En ung zuav, hvilken säsom frivillig inträdt i krigstjensten, uppväckte hos: alla franska och engelska officerare den högsta förvåning och beundran genom sin ovanliga skicklighet i alla möjliga -gymnastiska knststycken.. Han försökte sig i de mest utomordentliga saker och jemt lyckades han. En engelsk kapten frägade honom en dag hvarför han, som var begäfvad med en sädan förumdrår svärd vighet, hade ingätt så:om frivillig vid hären, då han vid en cirkus kunnat förtjena tio, ja tjugo gånger-sä mycket som i armån. Zuaven blef röd i ansigtet som en tupp och svarade med en ton af särad stolthet: Emedan jag hoppas dösom fransk general och ej som konstridare. Den franske soldaten har ett högre mäl än att endast förtjena pengar,. Derpäå stack han händerna i fickorna, gjorde höger om och aflägsnade sig derifrån. Frän den dagen kunde ingenting i verlden förmå honom att låta en engelsk officer bovittna nägot prof på hans ovanliga vigligt.