Aftonbladet – 19 maj 1855, sida 3

veta något om den. På detta sätt fortsatte jag min väg, till dess natten började inbryta, då jag upptäckte på ungefär en half mils afstånd några träd som stodo i en grupp, omgifvande en liten bostad. Jag vände genast mina steg ditåt och fann, då jag kom nätmare, en hydda, till form och storlek liknande dem jag sett under vägen, men som såg ännu mera åldrig ut. Den var likväl uti fullkomligt godt stånd och behagligt skuggad af en mängd vackra träd, swmt hade på ena sidan en liten trädgård. Dörren stod öppen, och jag steg id. Ingen syntes i rummet. Jag ropade men erhöll intet svar. Jag gick åter ut och vandrade igenom den lilla trädgården. Längst bort var en liten inhägnad, öfvertäckt liksom till skydd för väder och vind. Då jag tittade genom det genombrutna jernstaketet upptäckte jag en liten graf, belagd med mossa och öfverströdd af nyss plockade hvita rosot. Den bar intet namn eller inskription utom följande enkla men rörande rad: ! Enfant cherie, avec toi mes beaux jours sont passås. — 1794 -— Öfverraskad af åsynen af friska blommdr på en graf som så länge varit tillsluten öfver den som hvilade derunider, vände jag mig om i hopp att bland deomgifvande föremålen fina någon förklaring på hemligheten. Men jag såg icke i närheten hvarken någon medniska eller något son kunde tilldraga sig min uppmärksamhet. Sedan jag fiyktigt sett mig omkring, återvände jag till hyddan, gick in och satte mig ned för att invänta egarens ankomst. Om några minuter hörde jag röster från den sidan af huset som var midtemot trädgården, och straxt derefter inträdde tvenne personer, som det tycktes en bonde ceh hans hustru. Mannen var högväxt och starkt byggd och hade