Aftonbladet – 19 maj 1855, sida 2

ångbåt söka och vinna en älsklig flickas körlek, under det machineriet, drifvct af underjordisk rök och sällsam eld med sitt knick, knack, klatsch! slår takt till kärleksförsäkringarne? Ack, det gästvänliga herresätet är förvandladt till ett bullersamt hötel, och besöket, som varade en månad, förminskadt till en vistelse af tio dagar. På andra sidan oceanen florerade ännu post vagnar och diligenser, under det man nästan vid hvarje krökning af vägen mötte enskilda resenärers ekipager. Jag nämner detta i parentes och går vidare i min berättelse. Sedan vi utfört vår tillämnade resa genom England, Irland och Skottland och just då vi skulle från Dover fara öfver kanalen, saknade min följeslagare sin portemanteau och såg sig nödsakad att återvända till London för att eftersöka den. Jag, som var otålig att komma till Frankrike, for emellertid öfver till Calais och lofvade att invänta honom der. Jag skall icke förtälja något om min väns bedrifter under hans forskningar efter sina förlorade effekter — jag skall icke ens nämna om han återfann dem eller ej. Jag ämnar tala om detta mitt första besök i Frankrike och huru jag slog mig ut i Calais. Landstigningen och vieitationen i tullhuset, undersökning af pass m. m. upptogo icke oangenämt några timmar. Följande dagen förflöt roligt nög under flygtigt betraktande af de för mig nya och ovanliga omgifvande föremålen. Tredje dagen försökte jag en spatserfart på vägen till S:t Omer och återkom öfverhöljd af dam; utan att hafva sett ett enda föremål som väckt mitt intresse. Jag började nu finna det något rvårt att fördrifva tiden. Jag företog mig, som en slutlig resurs, att noga betrakta de olika ansigten som dagligen visade sig på hotel de Maurice, der