Aftonbladet – 18 maj 1855, sida 2

UD UDBYD GUUMNG VII ULS9 Hale PpIVIIDB OCH Sladfästelse derå., — Kongl. Teatern. I förgår inträffade mll Lemans länge omtalta debut. För en begåfvad debutant är Pamina ett lyckligt val; ej, som skulle icke partiet innebära fordringar hvilka endast af den utbildade artisten kunna fullständigt uppfyllas, men emedan den älskvärda qvinliga karakteren, den naturligt melodiska sången äfven hos en ung neofyt måste väcka sympatier, som till en viss grad ersätta rutinen. Detta var ock fallet med mll Leman, som visade sig ega, om än ej i fullt utbildadt skick, ganska lyckliga dispositioner, icke blott för nämnde parti, utan ock för den lyriska sceniken i allmänhet. Rösten ör en sopran af god metall, helst i det högre registret, med friskhet och styrka; timbren tycks mera egna sig åt det lyriska, än för det heroiskt-patetiska facket. Endast några mellantoner angåfvo stundom något skarpt, troligen en återverkan af en nyss öfverstånden sjukdom, hvilken vi ock tillskrifva en benägenhet att angifva vissa intervaller nog högt. MI Leman är elev af hr Ginther; hennes sång bevittnar ock en god skola, hennes föredrag serskildt både vackra anlag och en utmärkt handledning. Den i början märkbara rädslan förlorade sig efter hand, och i den herrliga cavatinan vid tredje aktens slut utvecklade hon i fri yttring en sann och älsklig känsla. Uti qvartetten i sista akten eger hon deremot ännu ej det starkare dramatiska uttryck, som tillhör situationen. Afven mll Lemans spel tycks utvisa anlag, som naturligtvis behöfva vidare utvecklas, och hennes hållning är fri från denna tafatthet som eljest plägar följa debutanten. Äfven här finner man spår af en god handledning: mll Jacobson lärer nemligen biträdt mll L. vid inöfvandet af aktionen. I scenen med genierna vilja vi erinra mll L., att i det afgörande ögonblicket ej förgäta att lyfta dolken, hvilket skall gifva anledning till geniernas mellankomst. MIl L. framropades ett par gånger vid öppen scen och äfven efter operans slut. För öfrigt går operan ej strängt korrekt; och med en så i detalj arbetad instrumentation låter det sig ock utan en ganska grundlig rekapitulation svärligen göra. Mot fru Romanis tvåstrukna a (det ettstrukna är föregkrifvet) i hennes andra aria inlägga vi protest: det är en effekt som vinnes på sanningens bekostnad, ehuru hennes föredrag i öfmAt ora nmAuAlan ÅÄumantrialr len fi