Aftonbladet – 16 maj 1855, sida 2

Små bref till Aftonbladet. I FemteBrefret. Ett kort företal.. Ett långt bref. Något omnationel musik. A.F. Lindblad. Hans sednaste symfoni. En hemställan till hr Lindblad. En liten pik åt första och andra violerna. Fru Romanis känslofullhet. Herr Haglund. Herrar sångares sång — Lieder ohne Worte. Mozart och Beethoven. En särdeles poetisk. skildring af den sednares 8:de symfoni... Slut. General Selasinski och frimurareorden. Vale. Då du, kära A. B., så välvilligt mottagit min förra epistel, som egentligen sysselsatte sig med åtskilliga högst; allmänneliga satser, hemtade från den:.dramatiska konstens område, hoppas jag att du äfven nu med lika mycken välvilja lemnar ett rum för nedanstående bref, hvilket en af mina vänner tillskrifvit mig och som ifrån början till slut sysselsätter sig med musik. I Jia a Om åtskilligt i detta;-bref skulle befinnas icke sammanträffa med hvad ofvan strecket förut blifvit yttradt, torde det vara tillräckligt att påminna om den anspråkslösa subjektivitet, som nu en gång för alla fått sig följetongen anvisad. Brefvet lyder som följer: Uppfyllande på samma gång ett löfte och en kär pligt, öfverlemnar jag härmedelst en liten musikalisk sjelfbekännelse, som torde få gälla hvad den kan. : För hufvudstadens musikälskare erbjöd kgl. hofkapellets konsert förliden böndag en ovanligt lockande afton. — Icke allenast derför att de gifna numrörna voro med omsorg valda från den klassiska musikens område, utan också derför, att en produkt af vår ivhemska konst äfven hade ett rum på programmet. Med tillfredsställelse måste: hvarje vän af musik erfara de bevis3på tonsinne, , på studier, på arbets, på värdefulla resultater, hvilka tid efter annan låta oss förnimma, -att äfven i vår dunkla, snöomhöljda nord barder lefva och framträda; att äfven för oss, ooh märkvärdigt nog, kanske mera för oss än för andra större nationer, den rena, äkta, storartade musikens heroer gälla såsom aldrig öfverträffade möngterbilder, — och, säga hvad som helst, — så böra de äfven alltid förblifva i afseende på den formella behandlingen, ty fåfängan att äfven häruti vilja tillskapa en nationalmusik, byggd på inhemsk folkpoesi, är alltför påtäglig att behöfva omordas. — Det egendomliga ligger visserligen i melodien, och derför sjunga vi i vår nord i moll, med veka me