Aftonbladet – 15 maj 1855, sida 2

Jan häftigt, jag vill ej se den der kammaren,n Det var samma kammare hvarest den aflidne ryssen utkämpat sin sista strid. Vi ska ej bry oss om kammaren då... vi duka qvällsvardsbordet här inne. Om Gud. tar er bort, mor, före mig, så rifver jag ner stugan blott för kammarens skull. När det led mot 8-tiden uppväckte. ett häftigt gående i förstugan Jan ur hans tankar. Hvad är det? frågade Jan, har j karlabesök hos er? Åh, jag har bara, högtiden till: prydnad, bjudit litet främmande att spisa gröt med 085 . . . Jag tyckte det blef så långsamt att hela qvällen sitta ensam med dig, som är så ledsammer af dig.n . Tycker j att jag är ledsammer, så är det väl bäst jag går mina färde; främmandet gör sig ej brådbt, tillade han. Nu öppnades ändtligen dörren. . Jan såg upp; det var. kyrkvärden Sven Svenson och hans dotter Elin. J fån hjelpa mig att muntra upp Jan; han är så dyster 4 hågen, vill j ej det, fader Sven? frågade modren kyrkvärden. Den kommision ger jag Elin. Efter han burit sig så käckt åt, som alle man säga, så kan du få gå bort till: honom och taga honom i hand... för en minut... ja såder... om din hand någonsin längre får hvila i hans, kan jag ej säga nu... Nu blef det anda och lif i den stumme Jan. Åh, jo fader Sven,, sade Jan uppstigande. Om j ej skänker mig. Elin, blir jag icke I värd fyra skilling :.. men med henne kunde jag kanske ännu en gång bli menniska., Jag lofvar ingenting... den saken ställa vi på framtiden, men ingen lysning blir af i