Aftonbladet – 14 maj 1855, sida 3

CJ SS ingen arbetare i den anklagades ställi London en sådan arbetslön och kunde, efter afdrag af alla utgifter, göra så betydliga besparingar. I stället att söka bibehålla en plats, som förskaffade honom en så riklig utkomst, lemnade han plötsligen London den 26 Mars och återkom till Paris. Hvad hade han för sig sedan denna tid? Hr Michelet vid Boulevard Pigole n:o 40 förklarar, att Pianori, som före sin resa till Englaud syntes hafva arbete och vara vid ganska godt lynne, har efter sin återkomst till Paris förefallit såsom en person som är uteslutande sysselsatt med tanken på en plan, hvilken han föresatt sig att utföra. Man kan således med säkerhet antaga, att Pianori blott till namnet är arbetare, och att denna menniska redan en längre tid ej genom arbete förskaffat sig medlen för sin existens. Hans händer visa intet spär efter strängt arbete, och dä man häktade honom hade han lackerade halfstöflar, som han icke sjelf förfärdigat utan köpt oaktadt deras höga pris. Då man känner det afskyvärda brott, för hvilket Pianori är tilltalad, så kan man ana huru vigtigt det mäste vara för honom att hemlighålla källan, hvarar han hemtade medlen för sitt uppehälle, äfvensom de motiver som ledt honom att föra sitt ostadiga lefnadssätt i Lyon, Chalons sur Saone, Paris och London. Soldat i insurrektionsarmn 1849 har Pianori sedan den tiden blifvit sin fana trogen, och man finner honom år 1855 ännu densamme som han var för sex år sedan, säsom en af de sammansvurna som använder lönmord till fördel för sina fördömliga politiska doktriner. För ett år sedan lemnade han London, denna samlings-: rlats för de ursinnigt djerfva sammansvurna, hvilka af förbittringen öfver sitt nederlag drifvas till raseri, och med hvilka det kommit sä längt att vädjandet till brottet är det enda medel att främja deras äregiriga planer, deras materiella lystnader och deras törst efter makt. Bland dessa flyktingar har Pianori, sjelf en flykting, tillbragt flera månader. Förgäfves söker han förneka detta. Under det han vari London köpte han, enligt hans egen bekännelse, för 150 francs den dubbelpistol som man fann hos honom i det ögonbliek, dä han begagnat den emot kejsaren. Från London medförde han äfven två enkla pistoler, som man äfven fann hos bonom vid det brottsliga attentatet. Hvarföre hade han dessa vapen? Han har såsom han uppgifver köpt dubbelpistolen för att äter sälja den och erhällit de bäda enkla pistolerna af en betjent, åt hvilken han arbetat, och som ej kunde gifva honom nägra penningar samt lemnade honom dem i stället för betalning, då han ville resa till Amerika. Ett sädant svar förtjenar ingen vederläggning och förfaller af sig sjelf till ett intet, då det är orimligt. Val i besittning af dessa vapen lemnar Pianori London och begifver sig äryo till Paris den 26 Mars. Man vet nu, att han icke arbetat på allvar och det oaktadt fann han medel att förskaffa sig fina kläder och en dolkknif för 11 francs. En månad förflöt för honom under overksamhet och utsväfningar; ännu dagen före sitt häktande emottog han på sitt rum besök af två illa beryktade qvinnor. En hel månad har han utan att arbeta sökt förbemliga sina förbindelser och vägar. Den 28 April går Pianori från sin bostad fullt beväpnad; hans dubbelpistol är laddad och instucken i hans bälte; hans två enkla pistoler äro äfven laddade och försedda med knallhattar samt gömda i hans byxfickor; hans dolkknif finnes äfven deri och jemte den finner man en skarpslipad rakknif. I sina kläder har han gömt en mössa, för att om möjligt göra sig oigenkänlig och säkrare kunna gripa till flykten. Sälunda begifver sig Pianori kall, lugn och med sjelfbeherskning såsom en beslutsam lönmördare till Champs Elysåes; han vet att kejsaren der skall gå fram, emedan han här brukar promenera; han vet dessutom att hans majestät är utan följeslagare. För den anklagade är detta tillfälle mycket gynnsamt; han ställer sig på lur och väntar sitt offer. Nära kl. half sex på eftermiddagen red kejsaren genom Barriere de VEtoile ut ur Paris, för att bege sig till Boulognerskogen. En enda person befanns vid tillfället till venster om honom. Pianori, som befann sig på trottoiren framför Chateau du Fleur, framgär på chanssån och nalkas 4 eller 5 steg mot kejsaren. Derpå framtager han raskt sin dubbelpistol och aflossar de båda skotten efter hvarandra mot hans majestäts person. Försynen har icke tillåtit att en så feg förbrytelse fullbordades. Kejsaren, som genast hade stannat, kunde sjelf lugna folkmassan, som trängde sig omkring honom och var lika förtörnad Sfver brottet, som ifrig att i herskarens hållning och anletsdrag betrakta det kallblodiga mod, som aldrig lemnar honom i sticket. En agent, som befann sig på skådeplatsen för mordförsöket, hr Allessandri, störtade sig på Pianori i det ögonblick då denne framtog en annan pistol, slog honom till marken och lyckades på det sättet att förhindra honom från ett nytt anfall. Under denna kamp, som varade blott några sekunder, blef mördaren lätt sårad i ryggen och venstra armen af Allessan Iris dolk. Andra polisagenter litkommo sedan, och Pianori blef genast öfverlemnad rättvisans händer. Han nekade ej till sitt brott, han ekar ej heller i dag dertill, och söker förklara det lermed att han säger sig velat hämnas på kejsaren för expeditionen till Rom, hvilken, såsom han säger, har uinerat hans land och hans familj. Ett land är verkligen i upprorsmännens ögon ruireradt, när lugnet äterställes der, när det lyckas högta makten att äter göra sig gällande, och isynnerhet vär hederligt folk förenar sig mot den gemensamma ienden och afvärjer röfvare, som under titeln af statsnän ej ega annat mål än att till vinst för sig sjelfva plundra alla dem, som genom arbete och sparsamhet retat förskaffa sig någon förmögenhet. Det är detta parti, till hvars verktyg Pianori gjort sig, detär detta parti, hvars afundsjuka roflystnad Pianori velatsmicka och understödja genom ett uselt lönnmord. Vill nan tro på hatet mot kejsaren? — i sanning ett lat, som väntat en ovanligt rundlig tid innan det röt löst. Nej, Pianori har icke handlat under inlytandet af personlig fiendskap; en beslutsam och etald lönnmördare, har han lånat sig till det partis rm, som lemnat honom dolken oeh pistolerna och om jemte dessa mordvapen lagt i mördarens händer et guld och silfver, hvaraf en del (114 fr., deribland tjugufranesstycken i guld) fanns i hans ego vid Sktandet. Försynen, man kan ej nog ofta upprepa det, har fvändt ett så nedrigt anslag, den har omintetgjori omplotten, och om Frankrike för närvarande lyckgtvis ej behöfver sörja öfver ett nytt konungamord, i måste rättvisan icke desto mindre döma den skylige och lita honom drabbas af det alltför välförenta straffet. Till följd deraf anklagas Giovanni ianori att den 28 April hafva i Paris begått ett ordförsök mot kejsarens lif eller person, ett brott, vilket Code pnal föresett genom 86 artikeln. Sedan anklagelseakten blifvit uppläst, förerog domstolens president två telegrafdepesher från franska beskickningen i Rom, darade den 2 och 5 Maj. Uti den första deeschen förmäöles, att Giovanni Pianori (med Illnamnet Brizzi Guenimo) är 32 år gammal, ft och fader till två barn, samt har tillhört ; skaror, som i Rom kämpade mot fransännen. Han dömdes för politiskt mord (han all hafva dödat en gendarmeriofticer), tiydde fängelset och begaf sig till Genua, hvariån han ofta återvände till sin hemort för att gå nya förbrytelser. — Presidenten tillfråde Pianori om han erkände sig ha blifvit lad med binamnet Brizzi Guenimo, hvilket den anklagade bejakades. — Den andra lme peschen, som hade till öfverskrift: Säkra till pgifter., förmälde, att Pianori för politiskt ; ord blifvit dömd till 12 års galerstraff, attÅAle n I Fahrnar;i 1940 42 han est KYL. I L2 Moo of ok PF PR ee Mr? Mo I FORN Am NA KR rr ARA m folfoli