Aftonbladet – 14 maj 1855, sida 2

Kartan är uttörd på tvenne blad 1 stor imperiallio, eller i samma storlek och efter samma skala m vexelundervisningssällskapets på allmän bekostad utgifna stora karta är utförd. Hade den kunnat tföras i 3 sådana blad, skulle den blifvit af ännu era nytta. Då utgifrarne icke kunna påräkna särdeles -afgång om Sverge, hvilket visar sig derat att ingen föriggare vågat öfvertaga dess utgifvande, kommer enna karta att ätföljas af en kort beskrifning på ranska för att lätta afgängen utomlands. Det är att beklaga, att den icke hunnit utgifvas så digt att den kunnat upptagas på den stora exposiionen i Paris. Fr — En aktad insändare har anhållit att geom Aftonbladet få fästa allmänhetens uppmärksamet på den långsamhet och senfärdighet, hvarmed nielleringsarbetet i Göthgatsbaeken bedrifves och hvarzenom gatan stänges längre tid än behöfligt vore. Mera stillsamme, lugn och hvila älskande medborare, yttrar insändaren, än Göthgatsbackens nivelörer torde man näppeligen någonstädes finna; och inen må undra, att allmänna arbeten i hufvudstaden, ler sådana personer användas och uppbära dagspening, bli oskäligt dyra och sent färdigas. e — I samma nummer af Upsala-Biet, som nnehåller berättelser om Upsalastudenterrnas Majfest, läses följande insända artikel, om vars fullkomliga, högst bedröfliga sanningsnlighet .vi i-bref från aktningsvärda personer . Upsala bekommit den tillförlitligaste vissnet. . Det är sorgligt att se, huru .de egen-. skaper, hvilka utgöra det minst lofvärda draget i det svenska lynnet, skola falla så starkt i ögonen hos dem som gerna höra sig kallas för blomman af landets ungdomp, och råheten i tänkesätt, som ensam gör sådana handlingar möjliga, bildar en skärande och för fosterlandsvännen djupt smärtande kontrast mot de prålande och kostsamma fester, de brokiga karnevaltillställningar, som mer och mer synas få insteg vid rikets första universitet och som under den sista veckan lära i Upgala absorberat uppmärksamheten. Se här baksidan af medaljen, sådan den tecknas af insändaren i Upsala-Biet: : Vägafriden omkring Upsala. I ett samhälle, der ett så stort antal af ungdom är för bildningens ändamäl församladt som i Upsala, skulle man vänta att hyfsniog i seder. och aktning för den personliga säkerheten företrädesvis hade sin boning. Icke desto mindre mäste man med bedröfvelse förnimma att nedan omtalade händelse under en af de sednaste qvällarna tilldragit sig. En aktad, äldre embetsman vid universitetet, som har sin bostad ett stycke utanför staden, blef vid sin fredliga hemvandring på aftonen, öfverfallen af fyra halfrusiga studenter, hvilka sjelfva erkände sig vara sådana, och hvilka, då han icke ville på deras tillrop stanna och för dem redogöra hvem han var, förföljde honom nära intill parken under de smädligaste uttryck, flera gånger slogo honom till marken, sleto af honom halsdak och peruk, samt gäfvo honom med knutna näfvar det ena slaget efter det andra, hvarom de blodsprängda fläckarne omkring havs ögou ännu vittna. Man måste beklaga det samhälle, som är nödsakadt bevittna det sädana väldsgerningar ostraftadt föröfvas, men man intages af en ännu smärtsammare känsla, då man finner att så mycken rähet lefver ibland ynglingar, som representera landets bildade ungdom. — — Den lilla Kungsholmsfalang, som så ifrigt arbetade mot sockenstämmobesluten iafseende på anläggandet af en vattenledning i Stockholm, har efter någon tids hvila upphäft ett nödrop i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning, ett läte af den mest sorglustiga beskaffenhet. I ett der infördt bref från Stockholm, dateradt len 24 sistl. April, får allmänheten kunskap om någonting alldeles oerhördt nedrigt och förskräckligt, som. lärer föregå i hufvudstaden, någonting som endast genom pressens förrädiska sammansvärjning med myndigheterna kunnat hållas hemligt. Sambällsfriheten hotad i dess heligaste skepnad, — och tidningarne glömska af alla högre pligter, fortfara att dag efter dag fylla sina spalter med orientaliska frågor, Europas stora rörelser, underrättelser från fäderneslandets alla delar, redogörelser för handelns framsteg och domstolarnes förhandlingar, men förtiga tidens vigtigaste faktum, undertrycka dem betydelsefullaste diplomatiska handling historien vet att uppvisa, nemligen några gårdsegares å Kungsholmen besvär till öfverståthållareembetet öfver det ifrågavarande sockenstämmobeslutet. I en rörande elegisk tonart skildras Stockholmstidningarnes infernaliska nedrighet. Äfven du såg, heter det i början af brefvet, .några få uppslag som det hade lyckats att få i ett par tidningar i början; men äfven de äro nu tillstängda för. den frågan,. Men klimax i denna skildring utgöres af några verop öfver Aftonbladsredaktionens ondska att ej genast lemna rum i sitt blad för den snill. rika besvärsskriften eller, som det heter, att platt vägra rum för en offentlig handling. Stackars Aftonblad, om det skulle inrymma alla offentliga handlingar, af likartad beskaffenhet, och stackars allmänheten, om den skulle nödgas läsa dem! Särskildt ansågo vi oss tills vidare, och intill dess besvären i första instans blifvit behandlade, kunna bespara våra läsare ett uppkok på de sega snillefo stren från Kungsholmen, hvaraf man åtminstone här i Stockholm under en tid haft Gudi nog. Göteborgstidningens ömhet om fri yttranderätt kunna vi lugna med den erinran, att ej allenast i Aftonbladet utan också i flera andra tidningar hafva åtskilliga artiklar blifvit l inrymda till förmån för de besvärandes åsigter, och deras argumenter deri upptagna till besvarande. Särskildt bör nämnas att Aftonbla det ej allenast inrymde en flere spalter lång antivattenledningsartikel sjelfva dagen före sockenstämmorna, och att vi sedermera tillåtit samma person, som lemnade oss afskriften af besvären, att i ett supplement till Aftonbladet, dock endast utdeladt inom Stockholm, lägga alla partiets betänkligheter i dagen; hvilken beredvillighet han, med egen grannlagenhet, belönade med en liten panegyrisk utflykt i artikelns början, hvars innehåll var oss en fullkomlig öfverraskning när vi fingo se der i tryck. Af detta bihang är besvärsskriften ett temligen matt återljud. Äfven Svenska Tidningen lemnade rum för flera artiklar i samma syftning, och om också dess redaktion ej kunde i evighet upplåta sina spalter för ett dagligt upprepande af samma utnötta visa, är sådant både menskligt och förlåtligt. I sam22 shalliaa mamla klnankagna.