merus, blott sex år äldre än han, erhöll sin förste informator; tvenne år dröjde den fattige prestsonen i Gyllenstens hus, och denna tid var ganska fruktbärande för Bernhard. Han var fjorton år då Gummerus lemnade honom; sedan erhöll han andra, mindre nitiska, mindre sedliga och vältänkande lärare; dock bortdogo icke alldeles de frön som af Gummeri hand redan voro utsådda i hans själ. Vid sjutton års ålder sändes han till Sverge, hvarest han vid krigsakademien fullbordade gin uppfostran. Efter trenn års vistande dergtädes utgick han derifrån som officer och inick i tjenst vid ett finskt regemente. Ouppbörliga stridigheter pågingo mellan far och son; ingen enda afton förflöt som ej var vittne till en muntlig skärmytsling mellan dem; när modren var närvarande hejdade sig väl Bernhard, men aflägsnade hon sig, fortgick striden skarpt; ett af de allvarsammaste tvisteämnen, som mellan dem förspordes, var Gustaf III; fadern hatade den aflidne konungen, men 80nen, ehuru blott fjorton år då denne konung afled, egnade dock dess minne en entusiastisk vördnad. Men ämnen till bittert ömsesidigt missnöje af allvarsammare natur föreföllo snart; Bernhard begick en stor förseelse; faderns sätt att härvid gå tillväga var ej lämpligt att återföra sonen ångerfull till hans fötter. I sin ursinniga vrede förbannade han Bernhard, kastande åt honom tvenne större sedlar åtföljda af dessa ord: pres i afton; aldrig mera vill jag höra talas om dig; kom aldrig för mina ögon ! Alltför skyndsamt efterkom sonen faderns befallning och skriftliga order; ej en gång hans moders kärleksfulla bref förmådde återkalla honom. Gyllenstens sinne, som sedan Bernbards afresa något blidkat sig, uppflammade nu, i anledning af sonens vägran att hörsamma