anska opålitlig i sina uppgifter, ty jag tar sldrig afsked från mitt dyra embote; vet jag anhåller ödmjukast om ett äär nblioke skyndsamt samtal, ty jag har brådtom och måste snart uppsöka min hustru. Just som jag vid Bomarsund lördagsaftonen skulle gå ombord för att från ryssarne rensa Töftör,tortfor han, sade man mig att min hustru och mitt barn försvunnit från Brantböle; men när jag för en timma sedan åter landsteg, mötte mig den lugnande underrättelsen, att hennes vistelseort var bekant samt att jag af fru Aren skulle erhålla närmare upplysningar. Jag har gjort hvad jag kunnat, stammade majoren, synbart förlägen, för att .... min lotter har sjelf sökt er hustru för att säga nenne att Brantsböle var åter tillgängligt för nenne.n Herr majoren har då satt hotelsen i verktällighet, återtog Gummerus, skarpt fixeande gubben; men här är icke stället att ortsätta detta samtals — tillade han — och måste jag bedja herr majoren godhetsfullt ölja mig till något annat ställe af trädrården.n Majoren steg upp och lemnade bersån. De satte sig under en bänk i närheten a: densamma. Hvad förhållandet oss emellan angår,, sade Gsummerus, vill jag kortligen säga, att om min nustru och jag velat öppna en rättegång mot nerr majoren, skulle vi ovilkorligt hafva vunnit, huru långt vi än fått gå; ty att i olaglig tid uppsäga en på flera år arrenderad bostad, kan ej låta sig göra; men der ingen anklagare är, finns heller ingen domare, och skulle vi än sitta på bara backen, blir det aldrig jag som börjar en process mot major Gyllensten, hos hvilken jag sedan längre tider tillbaka står i mycken förbindelse, och i stället för att nu i en avog sinnesstämning nalkas