kowska regementet upptäga till Isaksplatsen, hvilket sä mycket .mindre-helt och; hållet .der infann sig, som storfurst Michael, dess divisionsehef, mot middagen anländ till staden från: Warschau, genast begaf sig till kasernen och förmåddeden öfriga delen att upptäga för att ställa sig under. kejsarens ; befallning, hvarunder dock mänga soldater berättades hafva vändt om. Det finländska gardet förblef troget och stängde ändan af bron till Wasiliostroff. De enda trupper som förstärkte de upproriske voro en mindre del af gardets ekipage, som anlände en half timma efter de, moskowske med klingande spel, och ett par kompanier af gardets lifgrenadierer, anförde af en löjtn. Panou, hvilka efter ett fruktlöst försök att bemak-, tiga sig det kejs. vinterpalatset, gingo ned på Newan: och upp på torget invid nämde bro. Det var dåsom regementets chef, öfverste Stärler (ej Surler) en schweizare, genomborrades vid dess försök att återföra sin trupp till lydnad. Han bars dödligt sårad öfver Isaksplatsen. Orätt säges att ingen af desammansvurne infann sig å stället. Der skönjdes från början flera, hvilka inom den med förpostkedja på 3:ne led bildade fyrkanten, i civila kläder med blottade värjor, tycktes föra befälet. Hela styrkan framför senatshuset torde ej hafva öfverstigit 1500 man, eller 1:a bataljonen; att flera regementen skulle rymmas i linie framför ett hus, innefattar i sig sjelf en omöjlighet. Kejsaren afbidade visst icke alla truppernas ankomst för att, efter berättaren, rangera dem i batalj och tilltala dem. En bataljon af preobrajewska gardet, hvars kasern är alldeles sammanbyggd med det kejserliga palatset, samt en afdelning af hästgar: det voro inom en halftimma i släpmundering upp? marscherade och kejsaren genast framför den förra synlig till häst. Sednare kom det ena regementet i: efter det andra och fyllde hela platsen framför ami: ralitetet i packade kolonner. Först af alia hade generalguvernören grefve Miloradowitsch iafunnit sig: Med alla andra högre embetsmän befann han sig hos kejsaren i anledning af dagens högtidlighet. Vid första tidning om upploppet, kastar han sig, åtföljd af ep polisbetjent, i en äkarsläda; framkommen, lem: nar han kappan, och går emot de upproriske i det att ätskillige af truppen gingo ur ledet med gevärskolf.ven vänd emot honom. De emottogo honom ej väl; generalen går tillbaka; inom !, timma ses han äterkom: I ma alldeles ensam till häst, utan öfverrock, med sitt I: blåa band öfver axeln. Han rider i stark fart rakt på högra flygeln och börjar att tilltala truppen, af hvilken han efter 66 särskilda sammanträffningar med sitt lands fiender var särdeles älskad. HEiter få minuter höras 20 å 30 spridda skott ur handgevären, generalen dignar ned af hästen, genomborrad af en bajonett och ett pistolskott, men visst ej sönderstucken af uppretade soldater. Han stupade ingalunda å platsen, utan lefde i 12 timmar, hvarunder han emottog ett rörande tacksägelsebref af kejsaren, som ej egde ett ögonblick öfrigt att besöka den trogre tjenaren. Man trodde allmänt att skotten på ledarnes befallning lossades för att afbryta generalen i ett tal som kunde verka, men voro ej riktade mot honom. Visserligen sade folk sig hafva hört kulor hvina, men vi sågo ej nägon af hopen säras. Kejsaren aflågsnade sig efter denna tilldragelse så mycket mindre från platsen för att låta öppna elden, som han vid grefve Miloradowitschs fall ej ännu var dit anländ. Kejsaren satt der sedan troget, sannolikt till sista stund, men befallde visst ej någon gevärseld, hvilken aldrig syntes frän hans trupp, förrän sedan platsen var genom artilleriet rensad, då några få mu: skötskott lossades emot de flyende som voro från alla häll innestängde. Han skyndade ingalundå med artilleriets användande; alla möjliga försök gjordes förut att föra truppen till ordning. Metro: politen med flera af det högre presterskapet hemtades af en generalmajor, som sjelf stod bak: på vagnen, hvarföre man trodde enkekejsarinnan sjelf anlända att våga ett försök. Klädd ifull mess: skrud, går den gamle patriarken med det heliga korset högt lyftadt emot de upproriske. Dessa vinkade blott emot honom och uppgåfvo hurrarop, lik: som vid hvarje försök att återföra dem till lydnad, och han återvände snart. Sista försöket gjordes på befallning af general Souchosanetz, chef för gardets artilleri Först då allt detta förgäfves aflupit framI drogoz3 i skymningen omkring kl. !, 5 fyra kanoner, hvilka riktades mot senatshuset, framför hvilket de upproriske fattat posto. Under 3:ne timmar hade dessa lätit sig fullkomligt instängas och sett kavalleri trupper låga framför och bakom sig. De upproriske bibehöllo ett utmärkt lugn; man s:g dem mönstra ! gevären och aftaga handskarne då trupper uppställ I. des emot dem. Med en bekant tilltalade vi i början I. en förpost, för att höra hvad meningen var; inlät sig. ej i nägot svar. Kavalleriet gjorde några få lätsade attscker emot dem, hvilka besvarades med eld ur handgevären, hvarvid en öfverste Velgo, portugisare, ) förlorade armen. Rätt eget var att se en gård full af det lägre folket, hvilket der som öfveral!t sällade sig till de missnöjde, beväpnade med vedträn ställa sig emellan de båda trupperna för att med dessa vapen mota kavalleriet, då det syntes närma sig mot de upproriske. De första kanonskotten besvarades med starka hurrarop. Man tror att de aflossades öfver hufvudena, hvaraf ock senathuset bar tydliga märken. Fyra skott lossades derpå nära hvarandra och ytterligare fyra hördes från kringliggande gator, riktade mot: truppen, hvarefter denna alldeles försvann, och allt var äter tyst. Ett märkvärdigt drag var det af eo estländare, Nassakin, som kommenderade cen vakt af finska g:rdet framför senatshuset. Han siod der un-: der gevär hela tiden, trogen på sin post, och afhölll: förnyade försök af de upproriska att få denna lilla ! trupp på sin sida. Han gjorde hannör för hvarje an: kommande generalsperson, alldeles som han ej hade :! att skaffa med dagens händelse. Före elden tillsades : han att aflägsna sig. Denne käcke officer belönades : bäde af kejsaren och den estländska adeln. Att Pestel eller någon annan skulle hafva under-: gått tortyr är föga troligt, ätminstone lärer ingen ! kunna försäkra att så skett. I allmänbet lära del: uppgifne författarne anfört fakta, för hvilkas vers-! lighet de omöjligt kunna svara. Aftonbladet berättar : aemligen, att de som offentligen omkommo voro få, I men att talrika offer försvunno uti mörkret, — lik-: som skulle maktens agenter velat befria dem från samvetsqvalen öfver dess grymheter och brott.,lt Detta allt våga vi tro vara idel poetiska utgjutelser, ! hvilka sakna all grund. Skulle denna makt hafva l! lagfört 120, ifrån de minst broitsliga till de högsta, l men lätit andra ohörda försvinna i fängelser? Dål! man var så noga att få reda på alla trädar, att kej-s sar Nikolaus, efter hvad det pästods, i mån af arr2steriogarne sjelf personligen mellan fyra ögon för-( hörde en hvar, — skulle man försummat tillfället att i k Å! D VN I ; D ä söka alla möjliga upplysningar af medbrottslige ? Undersökningarne upptogo 5; månader och domstolens arbete nära 6 veckor. Hvartill skulle detta lags mildhet tjena — att förbigå en mängd? Unlersökningskommissionens berättelse) nämrer väl att ) Densamma, eftertryckt i Stockholm är 1826, skulle, rädfrågad, förekommit många misstag i redaktionens berättelse. (Ins.) Denna berättelse är oss icke obekant. Vi hafra hat den framför os8, både den på franska språket i Petersburg tryckta originalupplagan och den i Sockbolm utgifna svenska öfversättningen; men vi 5ro icke nog oskuldsfulla att iro 033 finna en oparti amställging af en dylik händelse uti den offi2 berättelsen af en rvsk kommission. till hvars I (