vi; när bans dotter morgonen derpå återkom från sitt besök, föreslog han, ehuru han med orden högt anklagade unga fru Gummerus för ett otidigt högmod, att man genom en sändning af hvarjebanda eftekter skulle söka athjelpa hennes oundgängl gaste behof. När majoren var orolig eller upprörd, var det hans vana att genom brummande och eder dölja sin sinnesstämning; redan den 10 Maj på morgon.n kom det till hans vetskap att en man från hvarje gård på fasta Åland blifvit uppbådad att begifva sig till Kumlinge, nu fann han ett ypperligt tillfälle att tillfredsställa denna vana som blifvit hans andra natur. Det var den 11 Maj; familjen hade tillbringat tetimman i trädgården i en skuggrik verså, och qvällens åttonde timma fann dem innu qvar i densamma. Det är icke nog, gade majoren, vatt bönlerna sprungit som galningar på vår ö; nu göra le tabelras på allt hvad som andas på de öfriga arne; jag tänker att min stackars svåger får ock sin dryga del af kalaset. Våra statsmän och geweraler herrar Aren och Gämmerus, eller Gumnerus och Arån bör man säga, ega icke ett ins sundt förnuft qvar i sina hjernor, eljest sunde de väl begripa att de icke tillsammans med några bondtampar, som ej mera förstå sig på huru det går till i krig, än jag huru let går till i himlen, ega styrka att förjaga ryska disciplinerade krigare., Men det har ju lyckats dem att fördrifva ryssarne från fasta Åland ? inföll Marie Louise. Ja det tror jag, här hafva de varit spridda, men der har man hela klungan samlad på ett ställe.n Om det tillåtes mig yttra min tankes, inföll med en viss ödmjukhet informatorn, ty på den tiden höllo de adliga familjerna hvarje s.4k. underordnad person, och så betraktade