MAJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808. h S Historisk novell AF PILGRIMEN -). En djerf ålänning vid namn Anders Anderson var den förste som på ett bogspröt uppnådde land; hastigt föll han tillbaka; hvad var det? ropade Gummerus från den galeas på hvilken han stod. En rysskanalje,, inföll en kamrat, som låg dold bakom en sten, och hvilken jag tror försåtligt dödade honom. Ynglingen fann döden på denna lilla jordfläck. Soldaten steg fram ropade pardon och sträckte sitt gevär. Denna första tilldragelse vid landstigningen föranledde en ögonblicklig dysterhet bland bondhären, helst som den fallne var allmänt aktad och afhållen. Men vid Gummeri uppmuntrande tillrop Gossar, ingen tvekan; hvad som skett kan ej hjelpas ! störtade folket mot stranden. En af bönderna ville på ryssen hämnas den döde kamraten, men de andra afböjde genast detta dåd. Tillika med folket landsattes fyra tvåpundiga, af K—n lånade nickor. För att ersätta saknaden af lavetterna begagnade man underreden på bul:hjulsvagnar, på hvilka nickorna placerades. Det var vackert att se och höra huru Gummerus vid alla tillfällen uppmanade folket att erkänna sitt beroende af försynen. Knappast hade hären landstigit på Kumlinge jord förrän han med sin höga ljudliga röst, höjande blicken uppåt och sammanknäppande händerna, bad: Po 2 Se A. B. n:ris 91—06, 98, 100, 102—105, 107 och 109.