Aftonbladet – 11 maj 1855, sida 2

slutade stillestånd bröts nästan i samma minut som det var uppgjordt. De förbittrade ryssarne, till det yttersta uppbragta öfver böndernas flykt, gingo in öfverallt i husen, utöfvande det i krig så vanliga plundringssystemet. Prosten Höckerts belägenhet var ytterst svår; han stod som mellan tvenne eldar; hans person var nästan i inkräktarnes våld, men han kände sig naturligtvis med hela sin själ tillgifven folkets sak. Förmiddagen gick han från stuga till stuga, förkunnande dem ryssarnes hotelser, att om de ej genast framskaffade sina män och slägtingar, skulle de instängas i en lada och uppbrännas. Han gaf inga råd, utan bad dem blott följa den väg deras egna samveten dem föreskrefvo. Löjtnant K—n eftersände nu grefve C—dt, som i en mindre båt lät ro sig öfver från Emtvik för att med honom öfverlögga -om hvad som nu var att göra; yppsägandet af fredsfördraget blef resultatet af denna öfve-läggning. Emellertid återvände C—dt til Emtviken. K—n lät genom en parlamentär för fienden uppgifva sin styrka till tusen man jemte eit stort antal kanonslupar. Så stodo sakerna nör Gummerus den 10 Maj vid middagstiden uppnådde Marskilsviken. Huru mycket ädelt och stort är det icke som gär förloradt för det menstliga ögat! Om man i detta ögonblick kunnat blicka ini Gummeri af enskilda bekymmer uppfyllda själ och tillika se det fasta lugn som uttryckte sig på hans anlete, skulle ban hafva ingifvit den sannaste beundran. Här försvann helt och hållet det egna j:get för fosterlandsvännen, som i dess ställe framträdde. Gummerus började nu landsätta sitt manskap på Blockholms udde. (Forts.)