Aftonbladet – 11 maj 1855, sida 2

var ett särdeles ödex, tillade han, bittert, för en krigare, som under alla sina strider mot disciplineradt manskap hemburit segrarens lager, att slutligen besegras af o5fvadt bondfolk. XVI. Öster om fasta Åland ligger en större, skog lös, af hvita, kala klippor omgifven ö, kallad Kumlingeön; i öster är den omgifven af det på en sjöfart mellan Sverge och Finland största vattendraget, det så kallade Delet, af hvilket Marskilsviken gör en inskärning på ön och begränsas i sydvest af den på halfön Hästnäs utskjutande Blockholmsudden. Från Marskilsviken utgår landsvägen, skärande ön i tvenne delar, löpande ut till den i nordvest belägna Emtviken. I vester utmed stranden ligger kyrkan och i söder prestgården. På ömse sidor om landsvägen snedt emot prestgården är den af sexton hela hemman estående Kumlinge by belägen. Södra delen af ön är mindre flack, grönskande skogslunder höja sig här och hvar. År 1808 innehades Kumlinge pastorat af prosten Isak Höckert, som vid tidpunkten för vår berättelse räknade femtiofem år. Han var gift med en halfsyster till major Gyllensten. Ett vackert vittnesbörd lemnar häfden denne man, som likväl under dåvarande förhållanden blef både misskänd och orättvist behandlad. Mild till lynnet, sann i ord och handling, egande som herde för sin församling många sällsynta förtjenster, hade han i femton år innehaft styrelsen öfver densamma. Det var ingen varelse, ung eller gammal, rik eller fattig på denna ö, som ej med kärlek stödt sig till sin pastor, hvars dörr och hjerta, när han det åstundade, voro öppna för honom. Hans maka, trenne år yngre än han, var honom värdig, men inga barn förljufvade deras äk