FrAurora smög sig ut; inträdande i sin mors kammare sade hon: xMamma, blif icke orolig om mamma skulle sakna mig för några timmar; vädret är så vackert; jag måste göra en längre promenad, ty jag behöfver ganska väl någon förströelse efter så många oroliga, stormiga dagar: mamma är i dag så mycket bättre att jag för några korta stunder kan våga lemna mamma ? Modren nickade bifallande till henne. Major Nejdhart, som man på Finströms prestgård visade all möjlig aktning, hade uppå gifvet hedersord att ej söka undkomma nedgått, för att svalka sig, till den nära intill restgården varande hafsviken. Detvar klockan 11 på dagen; klockan 12 skulle han som sagdt, tillika med de öfriga på fasta Åland tillfångatagna ryssarne, öfverföras till Sverge. Stranden var skogbeväxt; stödjande sig vid en skyhög lummig ek blickade han åt vester. Han såg på afstånd en smärt qvinlig varelse smyga sig utmed stranden; det var en bondflicka; ju närmare hon kom, ju mera fästade hon hans uppmärksamhet: Slutligen stod hon alldeles invid honom, då ban bestört utropade: Aurora T.!p Ja, det är jags, svarade hon, i det hon rodnande såg upp till honom; lyckan stär de djerfvom bi, jag hoppades ej att så snart träffa er personligen, men deremot att jag häromkring skulle få se någon liten budbärare som till prestgården kunnat bringa er en hels ning från någon som här vid stranden ö skade tala med er. Mitt ärende är egenili att i edra egna händer lemna detta ur, som man funnit i skogen mellan Grelsby och Finströms prestgård.o 9, tack, sade han, häftigt tagande uret ärskennes band, ,detta ur är ett för mig dyr