Article Image
HRUITLUSPUNUUCHS Tan VYGIRVID (Från Aftonbladets korrespondent.) Vid Umeå fjärd den 2 Mai 1855. Handelstrafiken isledes emellan Wasa och Umeå fortfor ända till nära slutet af April månad, men under senaste veckorna har endast ett mycket ringa antal lass hitkommit. Om ej under Mars månad nästan oupphörliga snöfall och några svåra yrväder, derunder flera finska hästar störtade på Qvarken, lagt hinder i vägen, hade kommunikationen emellan nämde städer säkert blifvit vida lifligare än nu varit förbållandet. Likväl har, enligt uppgift från Umeå tullkammare, antalet af foror, som isvägen hitkommit från Wasa, utgjort 1427, med betydliga partier varor af åtskilliga slag, mest tjära, hampa, talg och ljus. men märkligt nog äfven 395 lispund hö. Uppgiften i Ilmarinen, att man i Umeå missbjudit finska exportemn och att handelsresorna i följd deraf minskats, är ej öfverensstämmande med sanningen. Det försämrade väglaget samt flödvatten närmare finska kusten och inom finska skären har måhända i någon mindre mån bidragit till trafikens nära nog afstannande efter medlet af April, men egentliga orsaken dertill är den under senaste veckorna i Finland alimänt nog rådande öfvertygelsen om snart stundande fred. Köpmännen derstädes, hvilka uppköpt all de: tjära allmogen haft att afyttra, inskränkte derföre i hög grad varuförsändningarne till denna ort. Bönder, som erbjudit sig att för köpmäns räkning hitresa och till Finland öf. verföra varor, som endast köpmän ega rätt att importera, hafva fått det svar, att köp männen hysa hopp att på första öppet vatten erhålla sina varubehof, hvarföre köpmännen afrådt allmogen från vidare handelsfärder till Umeå. Priset på tjära, som för en månad sedan kunde i Wasa från köpmannahand erhållas för 2 rub. 50 kop., är nu stegradt till 3 rub. silfver och derutöfver. Den farhåga Finlands köpmän förut hyst för fortsättning af kriget borde kanske icke så tidigt och hastigt lemnat rum för säkra förhoppningar om en fred, som, att jag så må uttrycka mig, ännu står i vida fältet. Om dessa förhoppningar svika, huru går det vil då med Finlands handel? Väl är det sannt, att under sistlidet års sommar handelsförbindelsen mellan norra Finland och Sverge nä stan allsintet stördes af blokaden, som sannolikt med afsigt så lamt bedrefs, under det den i Finska viken med all. stränghet uppehölls; men om fred nu icke mellankommer, torde det för säkert kunna antagas, att under in stundande sommar äfven norra Finland kom mer att strängt blokeras, hvilket utan särdeles svårighet låter sig göra, och då blir Finlands handel ännu mera inskränkt än under förflutna krigsåret. Senaste underrättelser från Finland meddela, att de trupper som varit förlagde i Wasa och angränsande orter, nu begifvit sig söderut till Åbo och Helsingfors, med undantag af endast ett kompani soldater som qvarstannat. Transporten af kronans mjöl från Wasa till Tavastehus är nu verkställd. Guvernören i Wasa har, under förhoppning om fred, lemnat anstånd öfver den först utsatta tiden för flyttning af fängarne på Korsholm, men nu låtit förflytta de gröfre förbrytarne till Kuopio. Fråga är äfven om att till det inre af landet transportera finska bankens vexelkontor i Wasa handlingar och valuta samt hofrättens och guvernörsembetets arkiver, och allt är äfven i beredskap för en sådan flyttning; dock synes denna åtgärd, hvad arkiven angår, vittna om en öfverflödigt långt drifven försigtighet. I Wasa, dit, likasom i öfriga Finland, u:an senatens särskilta tillstånd inga andra utländska resande, än de som färdas i handelsaffärer och möjligen i arfsangelägenheter, få inkomma, har man på senaste tiden visat sig mycket misstänksam emot utlänningar. De svenskar, som dit öfverrest från Umeå, hafva ej tillåtits att lemna staden, för resa till annan stad eller ort, utan att vara försedde med guvernörens pass och ett af samme embetsman utfärdadt, å särskildt papper tecknadt bevis, hvarigenom innehafvaren berättigas att å gästgifverierna emellan Wasa och destinationsorten erhålla nödige hållhästar emot stadgad skjutslega,. Jag har framför mig ett af guvernören utfärdadt, men af den resande icke enligt föreskrift återlemnadt, utan till Sverge medtaget pass, som har till öfverskrift Billets, och innehåller ett noggrannt signalement och egenhändig namnteckning af passinnehafvaren, hvarjemte å baksidan finnas tryckta på svenska, fransyska och tyska språken: Förhållningsreglor för utländningar vid deras ankomst lill, under deras vistande inom och vid deras afresa från ryska rikets, hvilka så kallade förhållningsreglor innehålla åtskilliga i Sverge icke vanliga bestämmelser, med följande slutstrof: hvilket allt bemälde resande åligger att ställa sig till ofelbar efterlefnad, så framt de vilja undgå att såsom lösa och oförassade personer behandlas, enligt derom i andet gällande lagar och författningar., Tidningen Hmarinen upptager väl till Wasa ankommande resande från annan ort inom riket, men omnämner icke alls de få utländska resande, som dit anlända. Vederbörande tyckas icke vilja att allmänheten skall underrättas om svenskars ankomst, och måhända ati någon skuggrädsla är orsaken dertill; ty till de svenskar som i vinter varit öfverresta till Wasa har så väl af ståndspersoner som allmoge icke sällan blifvit framställd den frågan:

11 maj 1855, sida 2

Thumbnail