Aftonbladet – 9 maj 1855, sida 3

Helena , hade sin lilla flicka på knäet; hon skiftade hastigt färg; det syntes på hennes ögon att hon här icke gerna emottog något rämmande. Vagnen stannade, och nu insteg fru Aren följd af en ung flicka med ett gladt öppet insigte, i hvilken vi igenkänna Marie Louise Syllensten, Ser du, fru Helenar, började Aråns hustru, att du aldrig är säker för din grannqvinna, cke en gång när du döljer dig i Djupviks yrka. Hvad är det der för upptåg; det ber jag dig utan omsvep säga mig ? Hon fästade en skygg blick på Marie Louise Gyllensten, henne väl bekant, och en förebrående på fru Aren. Det är ej värdt att se på mig så der, återtog fru Aren, njag har verkligen icke vait på Sonröda ... men en liten fogel har i lag på morgonen der berättat att fru Gummeus tagit sig för att vara romanesk ... Romanesk, afbröt Helena, jag har visst udrig läst några romaner, vet knappast hvad coman vill säga.n År det ej romaneskt att med sitt barn sätta sig ned i jordhålor; de hade nemligen f den lille fogeln fått veta att fru Gummerus rynåt till Djupviks kyrka,, fröken kom till mig för ett par timmar sedan, bad att jag skulle följa henne hit och nu får hon sjelf uträtta sitt ärende.n Pappa och mamma, började flickan, tasande Helenas hand i sin, har skickat mig för utt bedja fru Gummerus hafva den godheten ut i dag återflytta till Brantsböle.s Nej, min goda fröken, svarade Helena, det kan icke vara herrskapets allvar; major Gyllensten befallde mig flytta, jag efterkom senast befallningen, dock icke så punktligt som han det fordrade, ty en del af mina tillhörigheter är qvar.o (Forts.)