Aftonbladet – 8 maj 1855, sida 2

vilja mot all slags förbindelse med Ryssland t vä ett klart och skarpt sätt uttalas: i Hans höghet prins Christian af Danmark har åter? t rändt frän sia resa till Petersburg, säsom det säges sg onerligt glai öfver det iunverliga mottagande som :i 20 rönt och förmodligen prydd med ett eller avnat i ryskt helgons bild i diamanter och hans följe rikt i oegäfvadt med gyllne gäfvor, och detta väcker, säges :! let, stor hänryckning i vära rysk aristokratiska kretsar. ; a Det är ju verkligen också rörande att se en liten! f nolstein-glöcksburgsk prins kärligt omfamnvas af den I I höga ryska kejsarfamiljen; det är ju upplyftande att ;e en dansk tronföljare bedras med det ryska hofvets ntima vänskap; det är ju lugnande, ja löftesrikt för framtiden att österns stora makt icke undandrager Danmark sin beskyddande huldhet och nåd, oaktadt le elaka vestmakterna hemtat vatten, grönsaker och kött i våra hamnar och fört sina sjuka i iland på våra kuster; general Hansens och amiral Billes lättsinniga demonstrationer förlidne år hafva gjort verza. Men vi känna ett kraf att säga det: danska folket delar icke denna hänryckning, icke denna röre!se, ieke denna tillfredsställelse. Det danska folket tycker att öm prins Chritian är ät någon skyldig tacksambet eller erkänsla, utom åt sin höge slägtinge H. M. konungen if Danmark, som föreslog honom till tronföljare, sä är det icke ät det ryska hofvet, som aldrig och icke heller härvid bortgifvit ett äpple utan att få ett påror i stället, utan åt det danska folket, som med sorglös, kortsynt beredvillighet samtyckte till hans val, oaktadt han icke hade annan personlig förtjenst in den rent negativa att icke hafva gjort uppror. Det danska folket tycker att om prins Christisn känJe en aldrig så djup sorg öfver den förra ryska kejsarens plötsliga död, eller en aldrig så liflig glädje öfver den Tövarandes tronbestigning, om han kände sig aldrig så dragen till dessa sina aflägsna slägtingar — hvilka han, så vidt man känner, aldrig förr hede sett — så borde dessa personliga och privata säaslor icke komma i betraktände vid sidan af det af-eende, han säsom wutkorad dansk tronarfvinge är skyldig det danska tolket, att icke såra dess känsla, att icke kompromettera sitt framtida rikes ställning vis å vis de makter hvilkas vänskap och tillit det är dess. välförstådda intresse att alltid, men isynnerhet i nä-varande stund, bevara. Det danska folket börjar kona nägot tvifvel uppdyka, om icke dess sorglöshet och medgörlighet dock gick allt för vida då det öf -erlemnade tronföljden till en furste med fullkomligt obekanta egenskaper och böjelser, om det icke möjligen derigenom kän Hafva offrat en ärofull, trygg oeh stor framtid för en usel, utomlands beroende, inom landet tvedrägtig, vacklande och vanmäktig tillvaro; och danska folket tycker i hvarje händelse att åtminstone prins Christian ieke skulle genom att aflässna sig från folket, genom att umgås inom ona tionella och ieke-folkeliga kretsar och kaster, genom at; ådagalägga sympatier och tänkesätt, som mäste bekymra och ängsla folket, sjelf bidraga att väcka, nära och utbreda ett sädånt tvifvel. Detta bör prins Christian veta, och han bör veta det nu, medan han ännu kan betänka -sig, kan upprätta hvad som hittills blifvit försumimadt och ersätta hvad som brister; det blifver för sent att säga Honom det, då han blifvit fastgrodd i vanor och åsigter, som kunna blifva farliga icke blott för oss utan äfven för honom. Prins Christian -bör veta, om icke historien redan har lärt honom det, att icke blott troner, som innehafvas; utan sfsen rättigheten till tronföljd, kan förloras genom deras fel som innehafva tronen eller tronföljdsrätten, och det genom sådana fel, som i deras egna och omgifningens ögon kunna taga sig ut såsom dygder och förtjenster. Hän skall veta att den säkraste tronföljd och det starkaste stöd under densamma är folkets förtroende och tillgifvenhet, men den osäkraste tronföljd är den som beror på främmande nåd och hvilar på det-skröpliga stödet af en främmande makt. Han bör veta att under det ett fritt folk krätver mindre af sin furste än ett ofritt, sä gifver det honom mera än ett ofritt förmär; men får det icke hvad det med all rätt och billighet kan fordra af honom, så är det också slut emellan det och honom; dä ser det i honom icke en som styr, utan en motståndare, dubbelt farlig, emedan han sitter på tronen, då åtlyder det icke, utan bekämpar honom, och då det kommier an på Hvilkendera som är starkast, hvilket icke kan vara mycket tvifvelaktigt. Vi hafva icke sagt ofvanstående derför att vi tillägga prins Christians resa nägon stor politisk betydelse eller frukta någon omedelbart skadlig följd deraf i den ena eller andra riktningen. Vi tilläto os3, då han anträdde resan, att visa att den var ett misstag, ett misstag af honom som reste och ett misstag af regeringen som tillät honom att resa, hvilket blott förklaras derigenom att det blifvit ansedt såsom en personlig och privat angelägenhet som blifvit afgjord utan rådplägning inom regeringen. Vi tro att våra ord funnit återljud hos det stora, upplysta och frisinnade flertalet inom nationen, och den officiösa motsägelse de rönte var blott af ganska ringa vigt och styrka. . Det erfordrades i anledning af denna resa blott att göra en reservation, och den blef gjord. I När vi nu återkommit till saken, så är det blott på det , våra kossackvänner i deras hänförelse ej skola glöm-! ma detta. Ty då det danska ridderskapets litterära betjening dagligen i Kiöbenhavnsposten nedfaller och tillbeder det heliga Ryssland, uppsänder brinft nande böner och utbreder sig — ehuru blott inom trängre :krets — om dess seger öfver det ogudaktig otrogna vestern, så är det nödvändigt att emellar 1 någon gång uttala att den maktens vänner här i lg det icke äro folkets. Folket vill fred så länge sn 1 möjligt, emedan den är fördelaktigast; men döslj önskningar gå icke med utan mot Ryssland, och på-1, gas vi en gång deltaga i striden så är vår plats fif; l j J AT SCA bene fork fö, tt tt bong An INA MN Hänget Hänget VA SERA De JG ven. Folket är icke skyldigt Ryssland någon tcksamhet eller något offer. Det vet att ingewjats vänskap kostat Danmark så mycket som Ryj; och det vet att af ingen har det mindre gj mera ondt att. vänta för framtiden. Derfö! det inga ryssvänner till ombud, inga till inga vid tronen och inga på tronen.s ÖSTERSJÖN. Vid Fårösund har rörelsen åter böj j ifrån skref G. L. T:s korrespondr April: så Den 18 innevarande April inkommo 17 gelska skrufkorvetterne Cossack (kap 250 bästkrafter, 21 kanoner, 2410 mj och sTartar (kapten Dunlop, 250 kanoner, 240 man) samt briggen Th (kapten Wilkie Anderson) och pre: Helena (kapten Warkmeister) mg Deh 19 inkömmbo: engelska skruffre (kapten Yelverton; chef ör den fly 6 360 hästkrafter, 47 kanoner). sky? (kapten Bisoh, 250 hästkrafter, kolbriggarne Lady Williamson ! 20 besökte engelske v. konsul isvisby, hr L. N.) Enequist förenämde eskader, och mottogs vid an-: komsten :med kanonsalut, samt inbjöds till middag ål: chefsskeppet Arrogant, — S. . inkom engelska Å E ( j j Å 8 Isabella skonerten : je eskaderna, rvetten Esk kanoner) samt Jason. — Den skrufkorvetten Archer, (kapten featcote, 200 hästkrafter, 14 kanoner, 160 man), men gick åter ut, utan att hafva fallt ankaret. — Jen 21 inkom svenska skonerten Amalia (kapter Olson). :S. d. utkom lyckligen på redden, i driftmed isen, den svenska brigg, som hela vintern he legat inisad midt i sundet. — Som vinden dessa sdnare dagar varit N. så har en skarp kyla inställt si; med den myckna is, som lagt sig för norra inloppt, hvarvid äfven isen frän norra delen af sundet förkjutit sig söder-på, så att fartygen ickehittills vågatgitill hans. — Ett bark-. skepp var i sjön angjordt af lotsarne, men hade mäst . vända söder-på för is. — Jen 22 afgingo äter alla engelska örlogsångare. — Kipten G.: Ph, Laurin har at Fy tt Ae FIFS SE IE Tv JA