Aftonbladet – 8 maj 1855, sida 2

thinget den 20 Juni. De danska bladen beklaga sig jemmerligen öfver den danska elektriska telegrafen, som alltsom oftast är afbruten, då till följd deraf att tråden är lagd under jord mycken tid och möda åtgår för att upptäcka och bota skadorna. Fedrelandet uppmanar regeringen att redan nu på våren eller sommaren söka förskaffa sig stolpar från Sverge för anlöggniogen af en telegraf ofvan jord. FRANKRIKE. Af alla Parisertidningarne är Patrie den enda som meddelar nya detaljer om mordförsöket. Den berättar : )Den 28-årige mördaren är till yrket skomakare; han är en f. d. volontär af Garibaldiska armån. Han hade ettsardiniskt pass, stäldt på namnet Liverani; men hant rätta namn synes ha varit Pianori och hans födelseort Faenza. De båda personer som arresterade mördaren, då han var i begrepp att gifva eld, äro tvenne polisagenter. Andra agenter biträdde dem derpå genast, isynnerhet i att skydda Pianori emot folkmassan, hvilken i sin förtrytelse skulle hafva misshandlat honom. Man försäkrar oss, att en helt och hållet tillfällig omständighet måhända skulle ha förhindrat Pianoris häktande innan denne kunnat aflossa sitt första pistolskott. En i egenskap af brigadier vid municipalpolisen anställd och slottsbrigaden tillhörande korsikan befann sig några steg bakom H. M::. Han blef varse en temligen väl klädd man, som lemnade trottoiren och gick fram på körvägen; han trodde i början att denne hede för afsigt att lemna kejsaren en petition, och var just i beredskap att underrätta bonom det sådant vore förbjudet, då han såg honom fatta en pistol. I detta ögonblick störtäde han emot honom med eh dolk i hand och var i begrepp att fasttaga honom; men en vagn som kom farande på hufvudallen i Champs-Elysåes, undanskymde mördaren för honom ett ögonblick och tvang honom att: vända sig bort. I detta ögonblick hördes de båda skotten. Brigadieren, hvars mellankomst genom detta oförutsedda hinder afböjdes, hann dock fram tidigt nog för att hindra mördaren ifrån att beväpna sig med en annan pistol, och i det han hårdt tryckte ho. om till sig, sårade han honom och kastade honom till marken.p . Då senatens medlemmar vid senatssessionens afslutande hade företräde hos kejsaren, yttrade dess president: Sire! Ett mordförsök bar velat svara på Londons hy!tlningsrop och den billiga stolthet, :som Frankrike deröfver erfarit. Men Guds skyddande Handärännu synbarare än debne främmande fanatikers, hvars plater blifvit orbidtetgjorda. Tillåt oss, sire, Välsigra dena beundransvirda logik, som leder Försynens beslut. Den har velat, att eder tron reser sig såsom en mur emellar Frankrike och revolutionerna. Den vill i följd higaf att partierna icke må kunna förhindra er att-åppfylla den stora mission, af hvilken Europas -öderroch civilisationens framtid bero. Vil: förena vära änslor med kejsarinnans. Det gifves intet enda froskt hjerta, som icke klappat lika med hennes. d ö Kejsarej svar härpå ha viredan i gårdagsbladet måödelat. Då ketiren och kejsarinnan den 30 April visade sj i Boulognerskogen var tilloppet af vagnar h fotgångare ofantligt. D. M. mottogos överallt på sin väg med enstämmigal bevis pt den litligaste sympati. Från Marseille berättas under den 28 April, att tillföljd af dit ingången befallning hade nämnå dag flera packor af kejsarens effekter, fn redan blifvit förda ombord, åter blifvit Bana i land. ån ENGLAND. lgjrd John Russell uppträdde den 30 April i urSrhuset för första gången efter sin återkigst från Wien. Han afgaf några meddetalen angående konferensen, hvilka visserPen ej meddelade något nytt utöfver hvad ;m redan är bekant, men utur hvilka vi dock sdja anföra ett sammandrag, emedan de gifPa sen öfversigt af underhandlingarnes gång i ess helhet. Den första konferensen egde um den 15 Mars och underhandlingarne öfer första och andra garantipunkterna fortgingo fån den 26 Mars. Den 26 togs den tredje punkten i öfvervägande. Det österrikiska ombudet yrkade då, att de ryska ombuden sjelfva måtte framlägga ett förslag, för att tillfredsställa omständigheternas kraf. Derpå genmälde de ryska fullmäktige, att de icke voro försedda med någon instruktion för detta fall, och begärde derför uppskof för att inbemta sin regerings föreskrifter. Uti den konferens som egde rum den 17 April förklarade derpå de ryska ombuden att det blifvit dem föreskrifvet att icke taga initiativet utan mottaga och diskutera de allierades förslag. De allierade makternas representanter hafva derpå å sin sida begärt 48 timmars anstånd för att rådslå om fastställandet af sina förslag, och dessa förslag blefvo den 19 för konferensen framlagda. Nu begärde åter de ryska fullmäktige 48 timmars betänketid för att taga förslagen i öfvervägande, och -efter denna tids förlopp blefvo förslagen af dem helt och hållet förkastade, men de meddelade tillika, att de voro försedda med förslag från sin regering, hvilka grundade sig på en minskning af ryska sjömakten i Svarta hafvet. Englands och Frankrikes sändebud betraktade dessa förslag såsom fullkomligt oantagliga, och beslöto att icke förspilla tiden med deras diskuterande. Den österrikiska fullmäktigen yttrade, att ehuru dessa förslag blifvit förkastade, hoppades han dock ätt alla medel att återställa freden ännu icke voro uttömda. Frankrikes och Englands fullmäktige svarade, att deras instruktioner nu voro till ända och att de icke voro bemyndigade att vidare underhandla om frågan. De inberättade sakernag ställning till sina resp. regeringar, och lorden hoppades att man snart skulle vara i tillfälle för huset framlägga de handlingar som angå denna sak. Palmerston upplyste vidare, att sedan Russell lemnade Wien, hade ett ytterligare konferenssammanträde egt rum och förslag från Rysslands sida blifvit framställda, men de hade blifvit förkastade. AR RER GUL