Aftonbladet – 8 maj 1855, sida 1

ANUVILUFEN RAGGA kommer, efter ait bafva undergått betydlig förändring i Machineriet, att under instundande sommar göra reguliera wrer på Norra Brunnsviken, emellan Stallmästaregården ch Jerfva. Cå mn STÖOCENOLH, de 8 Hoj. Sedan vi i går sökt tillbakavisa några af de gröfsta förvrängningarne, som en författare uti Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning tillåtit sig af våra yttranden rörande Sverges ställning till krigsfrågan, skola vi i dag möta honom på ett mera positift fält, och fästa oss vid sjelfva srändianken i hans artikel. Hufvudafsigten dermed är, såsom vi redån i går visade, att hos svenska folket på förhand, och innan Sverge ännu blifvit meddraget i kriget, tillräckligt kraftigt inskärpa nödvändigheten af att införlifva Finland med Sverge såsom en provins, samt på förhand qväsa allt slags i denne författares ögon oförlåtligt sträfvande efter nationelt oberoende hos Finlands inbyggare; och grunden till denna åhåga är att söka i författarens fosterländska afsky öfver den sjelfständiga ställning det norska brödrariket intager till det svenska, samt fruktan för en likartad union med Finland, hvilken af detta gamla dotterland skapade o0ssen sjelfvisk och rivaliserande grannstat, hvars hela sträfvan ginge ut på att höja sig öfver oss och tillskansa sig fördelar på vår bekostnadp. Alltså Finlands införlifvande såsom en svensk provins först och främst! Något annat program erkännes af denne författare icke såsom fosterländskt. Bland åtskilliga olater, hvilka vi såsom nation med seghet bibehållis från äldre tider, utgör detta begär att spela kaxe och föra ett högt prat om Sverges företräden framför alla jordens nationer, denna uppblåsta och andefattiga nationaldryghet, som med så liten rätt och så liten framgång söker att få gå och gälla som pafriotism, ett ganska framstående om än föga fördelaktigt drag. Det följer gerna sådana nationer, som från en forntida storhet nedstigit till ett jemförelsevis ringa närvarande, och den berömde danske baronen har derat skapat en odödlig typ. Detta parti kan aldrig förlåta Norge att hafva ställt sig jemnbördigt vid Sverges sida, i stället för att blifva dess vasall och tjenarinna, och att qväsa Norges såsom frasen heter, har blifvit ett slagord hos vissa af våra uppåtsträfvande ungdomar; vid en af våra högskolor kurserade för några år sedan det för denna slags patriotism mycket tillfredsställande skrytet, att någon framtidens Caesar nog skulle en gång föra en svensk armå till Christianie och bringa norrmännen till underdånighet; ja, man her i sednaste tider från samma inspirerade källa hört citeras kraftord, sådana som detta: Bli vi väl först herrar öfver Finland, så skola vi nog sedan ta reda på de gensträfviga norrmännen., Med denna klass af framtidsmänner förblanda vi emellertid icke författaren i Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning. Han vill Finlands införlifvande med det gamla moderlandet, för stt gifva detta senare en större motståndskraft mot Ryssland, och han stödjer sig dervid på en artikel i Augsburger Allgemeine Zeitung förliden sommar, som då gjorde mycket uppseende och äfven af oss I omnämdeg, hvari det säges att Europas stormakter missräknat sig på den maktförökning, som för Sverge borde hafva varit en följd af föreningen med Norge, och bevigas nödvänI digheten af en ny maktfördelning vid Östersjön, och dertill en sådan, som har Sverge till medelpunkt och som kunde göra Sverge starkare till motstånd, dock med vilkor att ej betydligt öka dess anfallskraft. Med fullt erkännande af stormakts-diplomatiens goda afsigter att genom traktatsmesI siga maktfördelningar. upprätthålla den europeiska jemvigten, taga vi oss emellertid friheten att högligen betvifla denna diplomaties förmåga att numera åstadkomma och upprätthålla någon maktfördelning i Europa. Eröfringens tid var redän obhjelpligen förbi vid restaurationens början. :, Ryssland. och England bade, såsom, belöning för 1812 års politik, garanterat Sverge besittningen af Norge såsom en integrerande del. Hvartill. hjelpte dessa garantier? Hade det ensvarit en möjlighet för Sverge och dess garanter att förvandla Norge till en svenskr provins, om de oå allvar försökt? Eller om det lyckats, hvad skulle följden hafva blifvit? Ständiga upprorsförsök, oupphörliga ookupationer, garnisoner förödande vära tillgångar, en:osaflåtlig rifning Inellan båda folker — med ett ord alltin. annat än maktförökning. Man har sett hvad glädje Danmark haft af Holstein :och Österake af sina italienska besittningar. Eröfrings-. underkufningspolitiken hör numera: till lesga saker, hvarom gäller det oblidkeliga I ordet det: är för sent. Huru skulle en sådan politik lyckas med Finland? Förträffligt, menar man, emedan Finland i fordna tider lefvat i sex århundradens oafbruten förening med Syerge, och endast under det sista :halfva seklet varit från oss lösryckt. Men ett halft sekel nu för tiden förändrar mycket. I Finland har ej blott Istyrelseoch förvaltningssystem. undergått en grundlig omstöpning, utan äfven språket har blifvit förändradt och en alldeles ny nationa litet har uppväxt inom dess sköte. Från båda hållen möta protester-mot-de svenska tradiItionerna. Den generation som lefvat under Idef bvenska väldet hVilar ni till största delen i grafven; dess afkomlingar hafva uppväxt unIder andrå infytelser. Om vi också lyckades underlägga oss Finland genom militärisk ockupation; så är det dermed långtifrån gifvet, jatt vi skulle kunna behålla detioqvald, lugn !och glädjande besittning. Vi hade i vår artikeP för den 2 April ansett det obehörigt att på förhand, innan ens regeringen ännu beslufit frångå sin neutralitetspolitik, disponera öfver Finland såsom en Ibytesvara, och yttrat att:det finske ! Folket Itorde i första rummet: hafva rätt att: inlägga