Aftonbladet – 7 maj 1855, sida 3

densamma, så visen eder menskliga och skonsamma mot fienden l Alla svarade enstämmigt: Ja, det vilja vily Med både aktning och skonsamhet bemöttes de tillfångatagne ryssarne, och beslöto anförarne att de samma dag under bevakning skulle öfverföras till fasta Åland samt vidare transporteras till Godby. Aren skulle följa dem, för att tillika taga en öfversigt af sakernas närvarande ställning på fasta Åland. Gyllensten och jag, sade Gummerus, dröja här tills i morgon; våra tappre bönder, åtminstone en del af dem, behålla vi qvar. Något proviant ha vi med oss, och som nöden har ingen lag, så skola vi väl försöka att i de öde bondgårdarne hitta på något, hvarmed vi kunna tillfredsställa våra behof., Gummerus delade flottiljen, som öfverfört dem till Töftö, behöll en del af densamma och återsände den öfriga. När han skildes vid Arån, sade han: Först och sist ber jag dig helsa Helena; säg henne att vår Herre varit med oss och att Han, som jag hoppas, förer mig i morgon afton till henne. Helsa äfven min gamla kära moder om du träffar henne. Du kan väl göra dig underrättad om huruvida hon återvändt till Jomala samt, hvar hon än är, sända henne bud med en kort berättelse om hvad som förefallet. Arån lofvade att uppfylla hans önskan och återvände till fasta Åland. Bernhard Gyllensten och Gummerus hvilade öfver natten i en bondstuga på Töftö. Gummerus, långt ifrån att ana de stormar som öfvergått hans älskade Hem, gomnade lugnt och godt, då Bernhard deremot ej kunde finna ett ögonblickg ro; med alla sina tankar, med hela gin själ var han hos sin moder,