Aftonbladet – 5 maj 1855, sida 1

Article Image
STOCKHOLM, den 5 Maj. För ett par veckor sedan hölls af invånarne i det distrikt af London, som kallas Marylebone, ett allmänt möte, för att taga i betraktande det bästa sättet att tillvägabringa en minnesvård åt lord Dudley Coutts Stuart, som under sju års tid representerat Marylebone i parlamentet, och som förliden vinter afled i Stockholm, Den ädle lordens kollega i parlamentet, sir Benjamin Hall, presiderade, och beslutet blef, utom några resolutioner, uttryckande för amlingens vördnad och beundran för den varmhjertade menniskovännenp, den oförskräckte och outtröttlige försvararen af den förtrycktes rätt, nedsättandet af en komit för det åsyftade ändamålet och en frikostig subskription för att beferdra det. Detta möte ficz en politisk betydelse genom Kosgsuths närvaro, hvilken dervid uppträdde med ett af bifallsstormar ofta afbrutet tal, hvari han med vanlig snillrikhet karakteriserade betydelsen för hela den europeiska folkfamiljen af de förtryckta nationaliteternas upprätthållande, och hvarför vi här nedanföre anse oss böra något omständligare redegöre. hossuth började sitt föredrag med att understödja en föregående talares motion om uttrycker.det af den samfälda åsigt, a:t lord Dudley Stuarts modiga och städse verksamma beskydd aldrig saknats af den svage och undertryckte, lika mycket om han var ett offer för inhemsk orättvisa eller utländskt tyranni, äfvensom de outtröttliga ansträngningar och den väl beräxnade frikostighet han utöfvade till förbättrande af de fattigare klassernas-vilkor icke endast gjort honom kär för -vårt (Englands) minne, utan ock bidragit attlyfta karakteren af den samhällsklass han innehade, att stärka folkets förtroende till offentliga män och att upprätthålla landets institutioner. Kossuth helsades, då han uppsteg från sin plats, med öfverljudt bifall. Han sade att den bortgångne lordens patriotism, hans dygder och de välgerningar :han bevisat England, hade blifvit rättvist uppskattade af föregående talare, men det var en del af motionen som direkt angick honom sjelf, och iafseende på denna ville han utbedja sig er kort stunds uppmärksamhet. J hafven alla sett, fortfor den berömde talaren, huru ofta nog djuren genom sina naturliga instinkter upptäcka faror, som det menskliga skarpsinnet är alldeles oförmöget att varseblifva. Just så blef menniskoslägtet af skaparen begåfvadt med naturliga instinkter af en högre art, och några män, genom skärpan af sina sinnen skiljande sig från de öfriga, se klarare och tydligare följderna af förtryckande och äfventyrliga styrelser än hela visdomen kbos röänksmidande statsmän, hela hemlighetsmakeriet hos förslagna diplomater tillåter dem att upptäcka. Denna sednare klassens menniskor äro alltför ofta fallna för den föreställningen, att händelser, som direkt träffa ett gifvet folks frihet och nationella oberoende, icke hafva något nödvändigt inflytande på andra folks belägenhet, och när de sågo Polen utstruket ur raden af lefvande nationer, sågo Ungern trampadt under fötterna genom en laglös förening af despötet och despoters handtlangare, sågo det. sköna Italien reduceradt till det blotta geografiska namInet, sågo Germanien färdigt att frambäras såsom ett blödande offer åt Herodias-prinsessors nycker; så trodde de att dessa och dylika händelser icke anginge Englands, Frankrikes och öfriga europeiska staters trygghet och välbefinnande. Dessa eländiga dyrkare af den eländiga hvardagsnyttan, fulla af den egna vrångvishetens söta vin, ryckte likgiltigt på skuldrorna och utropade med förnäm hjertlöshet: Hvad angår allt detta oss? Icke äro vi satta att taga vara på vår broder!,

5 maj 1855, sida 1

Thumbnail