Aftonbladet – 4 maj 1855, sida 3

dad förgät mig ej framställde sig för hennes blickar, Majorskan Gyllensten, häftigt uppskakad, steg upp och sjönk åter ned, men uppresande sig ånyo gick hon mot dörren. I Marie Louise fästade på henne en undrande och frågande blick, Hvad var det mamma fick? sade hon slutligen. Y Det skall du snart få veta. Hon höll ringen hårdt innesluten i sin band och lemnade rummet. Hon gick upp för trappan och steg in i sin mans på frontispiseå belägna rum, Han satt i sin soffa, och hon som var van att läsa i hans anletsdrag sågi hvilken själsångest han var försänkt. nVet du Fredrikav, sade han, jag tror vi få bedja Strandahl rida ut och söka Gummeri hustru, Kanske hon gör våld på sitt D Det tror jag icke så vida hon ej beröfvas sitt förnuft, ty en menniska med hennes religiösa grundsatser och ädla tänkesätt umgås icke med dylika afsigter. Efter hvad Strandahl säger äro de så många som redan söka henne att jag ej tror det lönar mödan skicka ut honom. aKänner du igen dennab, frågade hon, visande honem ringen, under det att mörkröda skyar foro fram och åter öfver hennes ansigte. SDen ringen jag gaf dig då Bernhard föddes,; sade han knappt hörbart. . . Och som jag saknade bland mina nipper då han flydde ifrån oss. Minnes du hvad som stod i biljetten som qvarlåg på hans bord ? Nej.n Nu upptog hon ett stort guldhjerta som var