Aftonbladet – 4 maj 1855, sida 3

MV VV VV mit och har äfven burit frukt; ty fru Gummerus har tillika med sitt barn lemnat Brantsböle.s Hvad säger herr Strandahl? utropade majorskan, uppvaknande ur sin slummer. Jag skref till henne i dag, sade majoren med en röst som han. försökte göra stadig; och sade henne, att hon innan solnedgången borde,: så vida hon ej ville plikta 200 rdr bkoy vara: flyttad från Brantsböle. Jag vill ej, På en gård som tillhör mig, hysa den skojarens familj... ta mig tusan dj-r är han icke värd att mista både kappa och krage.n Hvad säger pappa ? utbrast Marie Louise, farande upp från stolen. Det var ett stort förhastande, inföll med en -smärtfull ton majorskan. Gummeri gamla mör,, inföll Strandahl, hade i dag på morgonen ankommit till Brantsböle och fann sin sonhustru i ett högst beklagansvärdt tillstånd. Hon lärer ha legat afsvimmad på golfvet. Man säger att hon för ingen del velat att någon skulle för henne anropa herr: majorens barmbertighet: Emellertid saknas hon, barnet och en tjenstflicka, som var hos henne, och man har utsändt folk i skogarne rundt omkring för att söka henne. Vi måste hafva reda på henne, inföll Marie Louise. Majoren svarade icke ett ord, men lemnade rummet. Här har jag något till majorskar,, sade Srandabl, som jag fick vid kyrkan af brofogden Wadmans hustru, hvilken i dag gått utsocknes för att höra Guds ord, och han lemnade henne ett litet paket. Hon öppnade detsamma; det innehöll ett rödt saffiansfodral; darrande tryckte hon på en fjeder; den sprang upp, och en ring med en af juveler bil