Aftonbladet – 4 maj 1855, sida 2

ledes må jag väl kunna taga det der för intet I Helena var ensam i huset med den unga barnflickan, den fjortonåriga Lovisa; den andra pigan hade aftonen förut gått hem till sina föräldri Helena var redan klädd och ämnade sig i båda gudstjensterna. För hennes bedröfvade hjerta var det ett behof att itemplets famn hvila ut efter de föregående dagarhes tunga och hetta. Se här, hvad jag har till frun,, sade Lovisa och räckte henne tvenne bref. Helena såg på utanskrifterna. Från Henrikv, sade hon vid sig sjelf; och det andra tycker jag är från major Gyllensten. Hvad vill han mig? Hon bröt först sin mans bref: Godtby den 7 Maj på aftonen. Min älskade, innerligt älskade Helena! Tanken på den oro som jag vet störer ditt bjertas frid utgör min ständiga plåga; för att lugna dig sänder jag dig några ord med en liten budbärare jag lyckats snappa upp; ännu fruktar jag att det dröjer några dagar innan jag återkommer till vårt lilla anspråkslösa men sälla hem. Allt likar sig väl. Hittills haf.a vi lyckats öfver förväntan, och jag har en fast tillförsigt till Gud att han skyddar och välsignar dem som i hans namn gå åstad för en rättvis sak. Jag är frisk. Kyss vår lilla flicka från hennes fader. I andanom trycker jag dig till mitt hjerta. . Gud signe moder och barn! beder Den älskande maken och fadern D P. S. Vi lemna i afton Godtby, och kommer jag att passera dig temligen nära. Jag har lofvat budbäraren att af dig få en tolfskilling då han framlemnar detta bref. Hvarföre jag ej sjelf gaf honom den, gissar