Aftonbladet – 4 maj 1855, sida 2

nämda. .Ah se fru pastorskan! då Gudskelof är ej Helena ensam.) Jag kan ej stort uträtta, sade gumman bekymrad; hvad skola vi göra med detta råtande barn, ty det går ej an att nu lägga det vid modrens bröst. Fru Aren, som sjelf hade et litet nio månader gammalt, ej afvänjdt barn, lade lilla Johanna till sitt bröst. Vill fru Aren, sade pastorskan, släsa brefvet som försatt henne i denna stumma smärta?, Under det fru Aren läste, sade Helena med låg, klagande röst: Hvad har jag gjort att jag icke sjelf är värdig att nära mitt barn ?, Du har ej gjort något ondt, kära barn, men du är sjuk i själen, .och om du finge som du nu vill, så blefve ditt barn sjukt. till kroppen.n Då finge det dö... och det vore bäst, ., dess far mister ju sitt. embete 2n dära Inga sådana griller, kära Helenal inföll fru Aren, sedan hon läst brefvet.. Han mister visst icke silt embete, utan han kommer att göra lycka... Du skall -ej flytta från Brantsböle . .. ty jag reser i dag till Sonröda och beder den gamle mannen återtaga sina ord . .. och skulle det ej lyckas, så är min lilla hydda öppen för dig. Nu uppblossade två klara högröda flammor på Helenas kinder; det var som om hennes fulla medvetande i ett ögonblick återkommit; minen i hennes ansigte förändrades, och med sin vanliga klara röst sade hon med fullkoms lig np Nej, Christine, det får du icke... ej på några vilkor. Jag tror,, tillade hon, att lilla Johannna somnet,.. tack, Christine! var god och lemnen mig ensam ett ögonblick, då jag med Gud vill rådgöra om hvad beslut jag bör taga i denna svåra stund.s