Aftonbladet – 3 maj 1855, sida 1

af henne spratt kossacken till. Han tilltalade herne ej med ett enda ord, men när elden var upptäad ställde han sig framför densamma, och sade vid sig sjelf: Natten är kylig... det var godt. Emellertid hade man försäkrat sig om korsackermas hästar, och minuten derpå var stugan uppfylld af folk. Kossacken utträdde genast och med sina starka muskulösa armar sökte han att med våld bana sig väg genom folkhopen. Han egde intet vapen till hands; hans armar voro hans enda skyddsvärn. Ett slag träffade hans hufvud så att han sanslös dignade till marken. Kamraten hade, utam att ens tänks på att försvara sig, stilla qvarsutit på en bänk istugan; denm:starko hade ej förr blifvit besegrad än bönder rusade in och grepo alla vapen som de sågö, äfvensom denne kossack. Alexander Resky hade många ganger under sitt föregående vistande på Åland sväfvat i stor fara, men alltid undgått densamma. Genom den outtröttlige Arens försorg beställdes rum öfverallt till de talrika fångar som under dessa nätter grepos; och fordrades det ej ringa omtanka att förskaffa tillräcklig och pålitlig bevakning, Klockan 7-lördagsaftonen anlände Gummerus till Godby. Trött efter nattens och dagens ansträngningar, tog han qvarter i samma bondstuga hvarest de omnämda kossackerna blifvit tillfångatagna. Det var der som han inväntade Aren, hvilken han samma morgon lemnat vid Färjsundet. -Sättande sig på den hårda träbänken hade han tillfälle att under dessa ensamma stunder göra åtskilliga betrakItelser. Det egna, besynnerliga värf han at I händelsernas gång snart sagdt blifvit manad att utföra; hans hustru och barn, den sinnesstämning i hvilken han lemnat den sistnämda, hennes misslyekade försök att träffa ho