Aftonbladet – 3 maj 1855, sida 1

skulle han ej då kumnmat kufva några eländiga ålänningar ?M Utmed stränderna låg en ech anmar båt, hvarifrån mången glädjebliek riktades på de aflägsna fartyg som uppjagade em så stor räddhåga hos ryssarne. På sjelfva berget hade ryssarne emellertid satt en utpost samt en annan från en riskoja, som de sjelfva upprest. Aren, som man i sanning kan säga under dessa oroliga dagar var öfver allt och ingenstädes, hade äfven sina budbärare, hvilka förde hemliga depescher till det aflägsna Hambrudda. Bönderna som ryssarne, beordrat att uppföra vådtornet hvilket enligt deras vilja skulle bildas af fyra på hvaramdra uppstaplade sjöbodar, voro högst uppbragta. Plötsligen delade sig allmogesr; några anföllo bergsposten, hvilken genast gaf med sig, andra riskojan; den soldat som vid ingången stod på post satte sitt gevär med påskrufvad bajonett mot bondsonen Erik Erikson från Godby, hvars tumme han illa sårade; en ung dräng afslog ryssens bajonett med sin så kallade pickstaf. Fiender, från alla sidor kringräkd under det att man hotade densamma att uppbrärna riskojan, sträckte slutligen gevär och gaf sig fången. Under detta anfall hade tvenne kossacker händelsevis gått till Godby; den ene af-dem, Alexander Resky, var stor, reslig och muskulös, med ett ord, en verklig Herkules; vankande under den Jånga natten fram och åter i den mörka stögan, var det just som om en profetisk röst tillhviskat honom ett olycksbud; svensken kommers, yttrade han flera gånger. Under det att främlingen från fjerram land öfverlemnade sig å de hemskaste aningar, mottog husets tjenaringa af bymännen befallning att uppgöra eld i stugan. Vid åsynen