Vännerna af den inbemska dramatiken hafva haft den icke ofta återkommande glädjen iatt förnya bekantskapen med en af sina älsklingar, hr Jolin, som efter flerårig tystnad åter inflickat ett minnesblad i den svenska konstens album. Vi hafva hört och sett olika omdömen öfver detta sednaste arbete af den firade författaren; men hvad finnes väl, hvaröfver icke olika omdömen kunna gifvas? Detta mest inom konstens område. Enhvar trotsar på ofelbarbeten af sitt tycke. Den ene vill mäta det skönas oändliga gestalter med alnmått; den andre intvinga dem i en oföränderlig teoris förstelnade snörlif, och den tredje vill icke veta af något annat än månsken, drömmar och dimmor. ; Dramatiken är den högsta af alla konstformer, ty den innesluter inom sig hela menskligheten. Den är ett prisma, genom hvilket lifvets strålar återskimra i förklarad glans; den följer civilisationens utveckling i spåren och är en termometer som. utvisar dennas grader, Dess lagstiftning är derföre lika myc-ket en estetisk som psykologisk och historisk. Shakespeare hade troligen aldrig läst Aristoteles och han kunde icke känna hvarken Schelling, Solger, Hegel eller Vischer, och ändock är han. verldens störste dramaturg; men han kände menniskans väsende i dess djupaste schakter, och hvad han icke käride anade hans fantasi, och ur denna kännedom, dessa aningar hemtade han allt hvad han behöfde:.