Aftonbladet – 2 maj 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 2 Maj. Utrikes Korrespondens-artikel, (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 23 April. Det sista vi erfarit från wienerkonferensen har så godt som fullkomligt bortsopat alla förhoppningar att freden på denna väg skulle kunna ernås. De efterhand inlöpande och hvarandra ofta motsägande underrättelserna om förhandlingarnes gång ha emellertid bärstädes gifvit anledning till många :besynnerliga och till en del oroande rykten. Bland annat har man af åtskilliga omständigheter velat draga den slutsatsen, att någon mehingsskiljaktighet skulle under; förbandlingarne i Wien ha yppat sig mellan vestmakterna och. Österrike, och hvilken skulle haft till följd, att Österrike skulle vara på väg att från qvasi-krigförande makt blifva neutral makt. I sammanbang härmed har man icke försummat att påpeka en mängd andra händelser, som skulle blifva en oundgänglig följd af den nyssnämda. Ett par ljusglimtar ha skymtat fram bland allt detta mörker; den ena är de af Monitören meddelade förklaringarne, den andra är kejsarens. tal vid lordmayorns, bankett; men så väl det ena som det andra af dessa dokumenter lemnar oss naturligtvis i okunnighet om detaljerna af underhandlingarne, De äro till och med af natur att i vissa punkter åstadkomma stridiga intryck. Sålunda. voro Monitörens förklaringar egnade att vederlägga alla rykten om en meningsskiljaktighet mellan vestmakterna och Österrike. Talet på. lordmayorsbanketten är deremöt egnadt att gifva fart åt sådana rykten. Det är i sjelfva verket anmärkningsvärdt, att Monitörens förklaringar. gifva en försäkran om Österrikes medverkan, och att talet hos lordmayorn ej endast. underlåter att med ett ord. omnämna denna makt, utan låter den framtida politiken hvila uteslutande på Frankrike och England. Denna uteslutning af Österrike är så mycket anmärkningsvärdare som samma tal omnämner de. otaliga svårigheter, hvilka lägga sig i vägen för en lösning af den närvarande krisen, och det innehåller ett. yttfätide som åtminstone-till en del. synes: stäldt.till Österrike, jag menar det yttrande hvari säges, att alla lidandes ögon instinktmessigt vända sig mot :vestern.. Det faller lätt före att.den kejserlige talaren; då: han yttrade-dessa-ord, tänkt på italienarne, polackarne och ungrarne. Sammanställer man alla dessa: förhållanden, har man: anledning antaga att.i Wien tilldraga sig något, måhända. mindre bestämdt uttaladt, men dock i grunden.likartadt med hvad ryktet har att förkunna. r ul Såsom jag redan nämnt. har emellertid allt detta. utplånat de sista förhoppningarne om den fred, som. obestridligen skulle för vårt samhälles materiella utveckling vara högeligen välgörande och. är högeligen af behofvet påkallad. I. går ;iberättades. och troddes, här tillcoch med ganska allmänt, att de ord som kejsaren yttrat .då han; passerade Boulogne, varit, högst krigiska. I dag: berättas. .och tros härstädes icke mindre allmänt, att kejsaren skall öfvertaga tefälet öfver de förbundna truppsrna på Krim, I ett hänseende är detta rykte glädjande. Allianser äro en rik källa till kraft, förutsatt nemligen att de allierade -med:endrägt sträfva till ett gemensamt mål: Detta vilkor är så mycket oundgängligare när de allierade, såsom för närvarande är händelseny hafva att göra med en enda motståndare; som å sin sida har den stora fördelen att.i högsta möjliga grad vara en, utgöra ett enda helt. Denna enkla sanning är så allmänt insedd; satt de, som hos :oss uti en czarens framgång sågo möjligheten af: en åtengång tillcen hel hop