BLANDADE ÄMNEN. Alexis Orlow och furstinnan Elisabeth Tarakanow. (Slut fr. n:o 99.) En afton störtade Ribas, på det högsta upprörd, in i Elisabeths rum och förkunnade henne att Orlow hade fallständigt brutit med kejsarinnan, att hela Moskwsa var i uppror och att den tid nu äntligen vore kommen, då Orlow kunde utföra sin länge närda plan, att äterskaffa Elisabeth hennes lagliga rättigheter och upphöja henne på czarernas tron. Några dagar derefter infann sig Orlow sjelf och fortspelade mästerligt den af Ribas ioledda komedien. Med låtsad barm omtalade han för Elisabeth, att hans familj, hvilken kejsarinnan hade att tacka för silt, af benne på det skamligaste sätt tillbakasattes, och att hans bror, Georg Orlöw, blifvit förvist till Siberien. Men hon skall erfaras, ropade han med väl spelad vrede, att nu är mitt tålamod slut! Segraren vid Tschesme skall visa den stolta furstinnan, att det är lika lätt för honom att afsätta som att tillsätta en czarinna! Kunde väl den arma Elisabeth hysa ett ögonblicks tvifvel om hans uppriktighet? Orlow, en ung, intagande man, lät i sina planer äfven kärleken spela en rol och visste att helt och hål let viona den unga flickans bjerta. Kan jag också icke tillkämpa dig en tron, utropade han och tryckte den af sällbet darrande jungfrun till sitt bröst, så äterstår mig dock allyd rättigheten att beskydda dig som min maka; och på hans fråga: Vill du blifva min? svarade hon med ett bäfvande ja. Kort derpå egde föfmilningen rum, och det unga paret begaf sig till Livorno. Nu följde för Elisabeth en kort tid af den renaste sällhet. Hon, den faderoch moderlösa, som tillbragt sina fleste är i det bittraste elände, säg sig nu förenad med en man, som tycktes älska henne med all passionens kraft, och rundt omkring sig en glans och en herrligbet som vida öfverstego hennes djerfvaste drömmar. Hvar bon kom, var hon den stjerna krivg hvilken allt vände sig, och dä hön om aftonen visade sig i teaterlogen vid sin gemäls sida, voro äskädarnes blickar mera riktade på henne än på scenen. Engelske konsuln Dicks familj, i hvars hus hon bedde,