Aftonbladet – 28 april 1855, sida 3

digare och eder mera passande pastor än jag; gån nu mina vänner och varen vissa att jag förlåter er af allt hjerta, och ställen om att jag i dag får tala vid Jan Janson., När han blef ensam med Gummerus sade han: Magistern har tagit sig före ett jätteverk.s Som jag med Guds hjelp hoppas att gå i land med. Lyckligt att hafva en stark tro! Jag ser att prosten ogillar det värf jag företagit, och det gör mig ondt, men jag kan ioke för något pris vika från min öfvertygelse.n Det ogillar åtminstone jag icke, svarade Hambreeus, Hvad säger Wickman ?x Han är fullkomligt passiv, åtminstone var han det i förrgår. Prestgården är redan befriad från den otillständiga spetsgård man slutit kring densamman, tillade shan, noch af ålänningarne skall prosten icke mera besväras, men huru det går med ryssarne, det är en annan fråga., Ja, och den besvarar sig sjelf på ett ganska dystert sätt: Gummerus log. Om några dagar skall det afgöras. Men nu torde herr prosten hafva sgodheten i kortbet berätta mig Haramarlänningarnes beteende här i prostgården. I få ord aflemnade Hambreus den äskade! berättelsen. I Så förhålla sig obildede menniskor, öfverlemnade åt sig sjelfva. Hvilken förmån skulle det ej vara om vår allmoge finge en lämplig undervisning., De behöfva ej någon annan än den som: mödrarne sjelfva kunna bibringa den. I pDet tillkommer icke mig att tvista med! herr prosten; jag som har så mycket på min mors vägnar att tacka herr prosten för.,