Aftonbladet – 28 april 1855, sida 3

Vet j fader Matts,, sade han slutligen, att jag är rädder vi få länge lida af det här. Nu kastade han ögat på tvenne bredvid hvarandra vackert belägna bondgårdar. Låt oss. åtminstone föra in de stackrarne i dessa bondgårdar... här är mitt hem... jag lemnar den här i min moders beskydd ; med tillhjelp af Erik Henrikson införde han den genom hans skott sårade mannen i den med några oxlar, aplar och rönnar omgifna och med en stenmur inhägnade nyss brädslagna gården. Då dörren öppnades till stugan satt en femtiårig qvinha, hvars förfallna anletsdrag liknade Jans, i väfstolen arbetande så flitigt att hon ej märkte de inträdande förrän han ropade: Mor I O du milde Gud, utbrast Jans moder, som var enka; hvad har du gjort ? DerotA är ej nu tid att tala, ty jag har brådt; gå på eviga fläcken, sade han till en liten tjenstflicka, hvilken satt på något afstånd från hustrun, flitigt spolande åt henne; gå på eviga fläcken till fru Gummerus, som nu är på Strömsvik, och bed hönne för Guds skull skynda till den här mannen; öppna kammaren mor, låt oss få honom i säng! En liten sidokammare öppnades, och man lade honom på en med ett brunt och svartrandigt ylletäcke. betäckt säng. I sfället för att besvara alla moårens frågor, hvarför han ej synts på flera dagar, om det var han som sårat den här karlen m. m., sade han endast: Allt. det der ska j få veta en annan gånp; rörd fattade han hennes hand: sköt honom så... som om det vore jag som låge der, och bed Gud för honom och mig. Helsa Elin... kanske är jag här tillbaka i afton ! (Forts. följer.)