ännu ingen veterligen beskyllt hr Hvasser fö att hafva skildrat ställningar och förhållande i Finland med mörka färger, torde äfven v blifva fredade för misstankan att hafva begåt någon orättvisa emot de ifrågavarande mag naterna, om vi i afseende på dem också an föra den sistnämde författarens egna ord. Det finnes ett parti i Finland, säger han som han ansåg sig böra kalla Ryssfinnar, oct sor vä! för närvarande (1839) vore föga tal. rikt, men dock torde hafva stort inflytande Och han berättar vidare om detta parti föl. jande: Det består egentligen af tvenne afdelningar, hvilke, ehuru utgående ur olika grundsatser, dock troget understödja hvarandra. Den ena, bländad af dei yttres glans, har förlorat förmågan att inse den euro. peiska civilisationens sanna betydelse, och tror säledes på fullt allvar, att det för Finland ej skulle vara någon olycka att förvandlas till rysk provins. Den begriper icke, att staten har ett högre ändamäl äv de: seger öfver det yttre, hvars tecken äro rikedom och makt, och således ej heller att ett folk, som kommi: i delaktighet af evropeisk lag och odling och derigenom fätt bäde skydd och väckelse för det mensklig aetens högre lif, som innebor dess innersta, ej kar ifrån en sädan delaktighet lösryckas utan att innerligt blifva olyckligt och förderfvadt. Den emot Finlands sanna väl rakt opponerade riktningen af ettsådant tänkesätt har dock vanligare sic personliga grund uti inskränkt förständ än uti elak vilja. Den andr: fdelningen af det ifrågavarande partiet anser der försäkran ryska kejsaren gifvit Finland, hufvudsakligen gälla om ständsprivilegierna och framför allt om de deri grundade ärftliga prerogativerna. Att upprätthälla dessa och om möjligt utvidga dem, anse de således såsom sitt högsta syftemål, och mänga ibland dem blygas ej att pästå, det detta mål just skulie komma att utgöra det säkraste skydd för Finland: nationala beständ ech lycka. Då man sålunda vi! göra ett korporations-intresse till herrskande öfver det gemensamma, måste man, om man är konseqvent, anse det senare och allt som kan befordra utveckingen af dess kraft och betydelse ej blott med likvöjdhet utan med ovilja. Verklig och högre kultur ifven så väl som en sambhällets helhet genomtränsande och lifvande national-anda kunna icke påräkna vägra kärleksfulla vårdare inom ett sädant parti. Di ter detta säledes ej kan stödja sig på nationaliteten, näste det söka skydd hos den främmande herrskarenakten; och man kan väl lätt föreställa sig, hvilka nedel det använder för att vinna dennas gunst. Nu r äter den ryska envåldsmakten bestämdt fientlig mot allt magnatskaperi, och, om äfven detta till en id skulle hafva framgäng, är det dock mer än sannoikt, att i samma män det lyckas att gifva det finska amhället den falska karakter, som grundar sig på ess öfvervigt, det bereder sin egen så väl som det elas undergång.n Man påminne sig, att det är hr Hvasser, len entusiastiske loftalaren af 1812 års poitik, som så talar. (4) . Må vi likväl, på samma gång som vi stämla dylika magnater så som de förtjena, tillika ropa: Heder och ära, nu och framgent, t de Ånnar, som, oaktadt faror och svårigeter, större måhända mången gång än vi lyckigare lottade kunna ana, göra hvad de förmå ör att rädda hvad ännu räddas kan af Finlands rihet och sjelfständighet och den i så många fseenden deraf beroende finska odlingens