Aftonbladet – 28 april 1855, sida 3

(Insändt.) Hed anledning af Drätselkommissionens hamnförbättringsföretag. Allmänheten stär i den största förbindelse till Aftonbladet för de kraftiga ord, hvari Aftonbladet gif: vit uttryck ät den iadignation hvarje tänkande menniska måste känna öfver drätselkommissionens syste matiska bemödanden att igenfylla stadens bamnar. Men då insändaren, på vissa temligen csvikliga gruner är öfvertygad att förnuftskal icke inverka på de herr r och män, som äro medlemmar af rämde kommission, och då äfven erfarenheten bevisat att pressen icke genom dylika argumenter kan förmå denna auktoritet att värda sig om sina pligter, så vågar insändarea framställa ett förslag, som, efter bans tanka, skulle bäde snart och säkert åstadkomma ett annat resultat. Man har i sednare tider, hvad skyldigheter vidkommer, nästan helt och hållet frängått den gamla principen, att borgerskapet och dess delegerade allena skulle representera städerna, och man har äfven bör jt tillerkänna stadens öfriga invänare nägra medborgerliga rättigheter, som aldrig bordt vara dem örmenade. Nu mera deltaga, ätminstone i hufvudstaden, alla myndige och sjelfegande stadsinvånare ej blott i alla kommvunala skatter, utan äfven, så frami de erlägga ett visst minimum af bevillning, i afgörandet af sådana frägor, rörande stadens gemensam ma angelågenheter, som höra till sockenstämmas handläggning. Men i stadens styrelse hafva de ingen del Denna är helt och hället öfverläten till borgare och rådmän ; och den talrika mängd af vetenskapsmän, embetsmän och andra högt bildade personer, som hufvudstadem invesluter, äro beröfvade all delaktighet i de vigtigaste frägor rörande stådens försköning och förkofran eller bevarandet af hvad densamma redan eger af värde. Följden Har blifvit hvad vi nu, i stort som i smått se för ögonen. Emot okun nvigheten, som icke förmår fatta, och lägheten, som icke vill utföra hvad som är rätt och klokt, studsa fven satirens vapen gagilöst tillbaka, och under det att pressen larmar och allmänheten hartmas, njuter man i drätselkammaren detta lyckliga sinneslugn, som en gång gaf Nikänder anledning att till en af sina vänner yttra: Du är lycklig du, bror Nyberg, ty du begriper ingenting! Nödvändigheten, icke mindre än rättvisa och billighet, bjuda således införandet af andra elementer i den värda kommissionen, som nu enväldigt förfogar i så mänga för siadens trefnad och välständ vigtiga angelägenheter. Det är lika omöjligt att en styrelse, sammansatt af litterata personer, skulle kunna vidtaga eller tillåta så abderitiska åtgärder som de, hvilka nu ofta äfhöras från detta häll, som det är säkert och af erfarenheten bekräftadt -att sådane, i denna styrelses närva rande skick, skola oupphörligt törnyas; och insändaren hyser derför den oförgripliga mening, att en agitation för åstadkommande af en reorganisation af drätselkommissionen, i denna anda, är det enda medel, som kan bereda hufvudstaden en förskoning frän dylika ätgärder. Ett alternativ gifves i detta fall, hvill et sannolikt skulle vara ännu mera verksamt, nemligen om den goda kommissionen blefve förpligtad att sjelf bekosta uppmuddringen af den orenlighet som densamma under vintrarne låter nedföra i stadens hamnar; men detta medel vore icke alltid tillämpligt och dessutom svärare att genomdrifva. Det förstnämda skulle deremot alltid utöfva ett gagneligt inflytande; och om pressen ville upptaga och diskutera detta förslag, skulle det säkerligen vinna det understöd af allmänna opinionen, att vederbörande blefve nödsakade att antingen maka ät sig, eller sä handla, att icke Sverges hufvudstad, fortfarande, skall för deras skull, kunna förliknas vid ett Abdera. Flere väl motiverade förslag till hufvudstadens förskönande hafva i sednare tider blifvit framställda, säsom t. ex. att förbättra de nu sä ruskiga avenyerna till Humlegården; att borttaga det vanprydande våghusen pä Skeppsbron; att förvandla Carl XIII:s torg från en sandöken till en trädgård, samt att förena Hötorget med Brunkebergstorg ; men huru kan nägon väl föreställa sig att allt sådant eller ens något af detta kommer at: utföras af en myndighet, så qvalificerad som drätselkommissionen nu är? — Den, som i detta hänseende skulle vara benägen att göra sig illusioner, vill insändaren blott hänvisa till den halfraserade muren vid Carl XIII:s torg eller det stora trädruckel, som på Skeppsbron blifvit urpfördt till ytter igare prydnad, jemte det gamla våghuset, och sedan sgitationen om skeppsbrons bef iande från detta sednare börjat!