Jag tror att det är Gummerus. Och det var i sjelfva verket han; när han anlände till prestgården ropade han med en ypperlig bas, passande till kommandoröst, till dem som kring densamma varit nog djerfva att.bilda spetsgård. sUndan! En del på hvilka ruset ännu ej verkat igenkände honom. Den lee ta mig,, sade en, stror jag icke det är magistern i Finström.n När man ser huru ni burit er åt, kan man verkligen tro att han redan verkställt den saken, sade Gummerus. Gummerus, känd öfver hela fasta Åland, var älskad ar folket; instinkten sade allmogen, att han var en i sann bemärkelse ädel folkvän, och hans ord gingo sällan förlorade. Han stannade och såg sig om; hans ögon tycktes söka någon. Jag saknar brofogden Anders Wadmanp, sade han. Ja, han har tågat till Godby.s . sTågen j nu genast till edra hem. Vederfores det er rättvisa så borde ert förhållande anmälas vid tingsrätten. Nu går jag in till prosten för att taga reda på saken.v sÄr det magister Gummerus som talar så ? Ja, det är jag som talar så; tro icke att jag är en folkuppviglare, då skulle jag illa bekläda mitt dyra kall. Jag leder ett folk som vill försvara sin jord för annor mans inkräktning; och just på det att detta folk icke skall begå våldsamheter har jag åtagit mig att leda detsamma. Skingren er; sätten er på den der höjden, och om i han försvunfiit då jag återkommer skall icke straffet uteblifva. Gummerus inträdde nu i prostens rum anförande de sex bönderna som verkställt den nyss omnämda visitationen i prestgården.