Häro, sade en annan, är en butelj; han tog upp korken, satte den för munnen, och drack i ett andetag hälften. af densamma; detta var bättre än både öl och bränvin; det är vin; det smakar så förskräckeliga skönt att man just kan slicka sig om munnen efter det... nej, du måste ha hälften; drick ! han räckte buteljen till kamraten, —: Jay det var dråpligt, och. det i bankor, sade denne då han druckit en klunk, njag undrar om de andra, kurrarne som gått i den källaren, hvilken är i byggnaden snedt emot, träffat på så ljufiga drycker. Det kan rycka upp modet på en.v Han j i er kyrkan, frågade med långsam men förebrående röst prosten, hört att våldgästning är lofgifven2 Nu vände de sig om och rusade alla ur källaren. Vi skola lära honom,-: om han understår sig att säga oss ett enda ord. På gården mötte de sina kamrater som äfven plägat sig på bästa sätt. Inom några minuter var prestgården: kringränd och prosten Hambreus fången i sitt eget hus. En half timma sednare sågo Hambreus oeh hans syster flera personer komma på den väg som ledde från kyrkan. Se så, nu få de här kanaljerna,, menade systern, förstärkning; aldrig i mitt lif Har jag erfarit något dylikt,, sade Eva. Hambreus svarade intet; han såg ned; armbågen hvilade, på skrifbordet och mot handen stödde han sitt hufvud. Se nu komma de närmäre ..; de ämna sig hit, sade hon, .den som är i spetsen för 1 dem är svartklädd och har. något.rödt omJifvet ... hvem i alla dar kan det vara? Nu såg Hambraus ut och sade: (Forts.)