—— .Å.. ÖO— —V V—tt— —— —? ?Se——————w— dån, som erinrade om ett äskdunder, ned för vindstrappan, skrikande: sHan var icke der, han var icke der.s Då har väl den kanaljen T. gömt honom der dit ingen kan hitta vägen, utlät sig en af bönderna, tilläggande få vi ej reda på honom är all vår möda förspilld. Emellertid gick prosten fram och åter i sitt rum öfverläggande med sig sjelf hvilka åtgärder som här borde tagas. Han var icke ovan vid att lugna sina 800kenboers upphräsande sinnen, men han Var nog menniskokännare för att veta att i förhållanden, sådana som de ifrågavarande, var det knappast möjligt att tillbakabålla en uppretad folkhop hvars sympatier han ej delade. Hambrigus var visserligen ingen ryssvän och ur stånd att företaga sig någon handling honom ovärdig, men den id söm vid detta tillfälle lifvade åländska allmogen betraktade han som en dårskap. pJag uppskjuter till ett annat tillfälles, tänkte fhan, att tala med dem; den enda jag ville säga ett ord vore Jan Janson.s Han gick nu ut till bönderna. sÄren j nöjda nu ? Det var icke utan att de blygdes öfver sitt förhållande. ; Om denna möorgons tilldragelser skola vi samtala en annan gång; uppskjutet är icke försummadt. Jag kan dock ej underlåta att säga att eder pastor ej väntat detta af sin hjord. Hafven j sett till Jan Janson ? Jo ban och Erik Henrikson hafva i natt varit ute på kalas.v Ar det någon af er som är så beskedlig och vill göra mig den tjensten att bedja honom kommartill mig i dag på förmiddagen. Jan, svarade en bonde som tycktes blygas öfver sitt förhållande. Jomalenterna, som blygdes öfver att bevaka