Navärra: unider denna natt var: utsatt;, Den sedhare afdelningen grundår sig på den: be kantasägnen, att! Carl IX:s död föranledts af en förgiftad bok, och denna tilldragelse bar blifvit satt i samband med Henriks plan att under en jagt fly undan till Navarra. Författaren har härvid låtit Catharina af Medicis finna en Nemegis; som straffar hennes mörka anslag. Vid de skildringar af religionsförföljelserna, som i stycket förekomma, har författaren ställt sig på den upplysta fördrag: sambhetens: ståndpunkt, och det ären lika skön som i sceniskt hänseende effektrik tanke då författaren låter den enda vän, som under Bartholomzei-nattens fasor står vid-Carlsssida, vara en protestant, liksom den olycklige kontnger äfven i sina sista stunder finner trohet och tillgifvenhet blott hos prötestanterna.: För enhvar, som känner Dumas författareskap, är det i öfrigt öfverflödigt att tillägga, det uppmärksamheten -understyckets förtgång hålles på det lifligaste spänd; att det intresse; hvarmed man följer utvecklingen, växer såatt säga med hvarje scen, till dess slutligen, då allt blifvit bragt på sin.spets, knuten löses med ett enda slag, en knalleffekt om man så vill, men en effekt, mästerligt anbragt och. just på sitt rätta ställe. Carl IX:s bild är:särdeles: väl hållen. Historien har på hans onaturliga moder vältat en stor del af ansvaret för de olyckor som hans regering drog öfver Frankrike. Dumas har adopterat. detta åskådningssätt och: måhända i denna riktning gått något längre än historien. Men bilden har derigenom endast fått en mera sannt tragisk prägel och kontrasten blifvit ännu bjertare mellan hans svaga, men i grunden ridderliga karakter och Catharinasinfernaliska ondska. Carls rol spelas: på Mindre teatern af hr Pousette, som deri utvecklar ett konstnärskap, som lofvar att blifva en prydnad för vår scen. Endast sällan ha vi på-skådebanan sett starka själsrörelser uttryckta med så mycken sann hänförelse, så mycken verklig känsla, med ett ord, ett mera tragiskt djup i förening med en utmärkt :moderätion, ett sällspordt välde öfver röst, åtbörder ochansigtsspel. Intrycket derat blir i vissa ögonblick storartadt. Af hvad vi redan antydt inses att Catharinas af Medicis karakter är i sina yttringar framställd icke, mindre hemsk än den i histerien visar sig; till maktbegäret för hennes :egen räkning har författaren emellertid tillagt ett annat motiv, hennes sträfvån att åt sina barn bevara Frankrikes tron. Bilden har måhända härigenom blifvit mer mensklig: och straffet drabbar så mycket hårdare då hon slutligen finner allasina brott ha blifvit förgäfves begångna, allt blod förgäfves utgjutet. Rolen är öfverlemnad åt fru Lagerqvist. Fru L. är en förståndig skådespelerska som ådagalägger en sund. och god uppfattning af rolen, men honbesitter icke det djup i känslan, är icke mäktig den inre hänförelse, som fordras för en tragisk rol sådan som denna. Dertill kommer att organen icke har den fullhet och styrka, som kan gifva tillbörlig kraft åt uttrycket. Henrik af Navarra visar sig här endast i början af sin bana och i några få momenter af sitt lif; man kan således icke här vänta någon fullt genomförd framställning af denne Frankrikes fader, men man finner dock antydningar om hvad hair en dag skulle blifva. År Kinmansson uppbär rolen på ett lyckadt och tillfredsställande sätt. Detsamma torde i allmänhet kunna sägas äfven om mll Nordgren uti titelrolen: Fvenne figurer; som man ofta möter i Dumas arbeten, och hvilka han behandlar med synnerlig förkärlek och verkligen cor amore, äro hofnarren och den gascogniska riddaren. Äfven här saknas icke dessa figurer. Hr Lagerqvist har åtagit sig den svåra uppgiften att framställa narren; han går äfven i land dermed på ett utmärkt sätt och hans spel är särdeles väl genomtänkt. Gascognaren representeras af hr Åhman på ett sät som ingalunda skämmer den ypperliga bilden, Uti mindre framstående roler ser man med nöje hrr Brandt, Zetterholm, Östberg m. fl. Det sätt hvarpå hr Zetterholm gör! sin sista sortie förtjenar en särskild mention. Hr Arlberg visar sig såsom hertigen aj Alengon alltjemt gå framåt både i hällning och spel.