Aftonbladet – 26 april 1855, sida 2

pIcke så, sade främlingen, rörd : tryckande gubbens hand i sin. Är jag ännu din fånge? tilladevhan gmåleende. ; Kan ni förlåta mig? Klockan fyra på morgonen steg Ander Carlson tillika med sin måg. och några andra in i sin boning, Flera af de qvinliga gästerna voro ännu qvar. Bruden hade ännu icke aftsgit-sin skrud; hennes öga sökte, frågande brudgummens. Mannen gick rakt fram till sin hustru, tagande hennes hand, Är du ihjelskrämd, mor? Jag är vid godt courage, som du ser. Gläder mig höra; och nu skall jag glädja dig, och er alla igen med den nyheten att Hammarlands socken är rensopad, d. v. 8. rysspacket är sin kos., Det är ändå synd att kalla dem pack; de ha själar lika väl som vi. Åh lappri för den synden, den, skall jag stryka af mig på en lervägg. Vet du Stina, nu vände han sig till sin dotter att jag är just högfärdig öfver mannen din. Ett. fröjdfullt leende drog sig kring brudens mun Nu kunna vi med glädje bevista ungmorskalaset . . . tag den här,, nu tog han upp en tia riksgälds som han lade i hennes hand, och köp dig för densamma något rart til minne af din mans hedrande uppförande vid Marsund, natten mellan den 6 och 7 Maj. anno 1808! VHL I Jomala prestgård, lefde-en man som fillhörde de stilla i landena, men derför icke de overksamma; denne man hette Olof Hambreus och bade nära tjugo år med vishet och saktmod styrt sin församling... Detta hade icke varit något Jätt uppdrag, ty jomalensernn (som de i allmänhet kallades) voro ett stolt och trotsigt folk; Jlikvisst hade Hambroous lyckats att till det mesta hålla en viss ordning bland dem, och uader sitt långVariga herdekall hade han afböjt mer än en våld