Aftonbladet – 26 april 1855, sida 1

MAJDAGARNE I Å ÅLAND 1808. Historisk novell jo AF PILGRIMEN ). Nu inföll Anders Carlson: Fastän jag icke kan eå grenntutirycka mig som broder Hammar, menar jag dock lika väl; visst ville jag väl svara ett ord på allt det vackra han säger om mig och mitt hus; men hvad skulle jag väl säga... attjag icke förtjenade det? Men då sade jag till någon del hvad jag icke menade; ty ban har rätt i något, ehuru icke i allt. Min gamla mor,, bonden synes rörd, har lärt mig att ett ärligt sinne eger mera värde än guld och gods, och som jag af själ och hjerta tror på hvad min mor Järde mig, har jag gifvit min dotter till Lars Hammar. Gud välsigne dem! Amen., Hane dricker först sjelf, räcker sedan kannan till sin hustru som tömmer sista droppan af densamma. En silfverbägare fylles: af en af sveanerna, hvilken denne sätter framför brudgummen, som yttrar sig i följande ordalag: På min: bruds och egna: vägnar tackar jag eder alla, föräldrar, fränder och vänner för edra välönskningarb Och dig särskildt fader Anders, tackar jag för blomman du mig gifvit; jag skali hålla henne kär som mitt eget hjerteblod;att Gud hjelper oss det tror jag för sannt.. Han tömmer healfva innehållet af bägaren och räcker den sedan fill sfin brud, som tömDer resten. j Gin Man skjuter på atolarne och stiger från bordet, hvarefier, ci psalmvers CM fsjunges. En vid. dyhka tillfälle vigvig pe skon, pre-. sten, saknas; ky åran ala seden, är att presten utdelar, inrs hället af den så kallade skålen, som går omkring från man till man och ) Se A. B. nio 91—95.