Aftonbladet – 26 april 1855, sida 1

Här skola vi öfverrumpla dem,, menade Wadman. De störtade uppför trappan och ryckte upp dörren till en stor sal; denna var belägen mellan tvenne kamrar, en på hvardera sidan ; de sju ryssarne voro placeradekring ett bor, men liksom anarde-faran hade tvenne af dem sina musköter laddade. Vid åsynen af de femti med tjocka störar försedda Hammarlandsboerna affyrade de genast eit par skott; men i stället att träffa någon af dem åt hvilken de ämmnades, gick det ena genom norra kammarens dörr och det andra krossade norra salsfönstret. : Brudgummen kastade nu ögat på de andra fem vapnen: Innan egårne hunno fatta dem, sade till tvenne honom nära stående kamrater: Å Tagom dem, men så försigtigt a!t de icke affyras här inne.s De gjorde så, och nu stodo ryssarne försvarslösa. å Dessa trenne utiga män lemnade salen och afsköto i fria luften sina skott. ;Hvad betyder det? ropade en af de ryska soldaterna: Att j ären försvarslösa!, svarade Wadman, vi vilja icke skada er till nvarken lif etler lem. Men tagen reson, och tvingen oss ej att bruka våld. Rynkande ögonbrynen, tvekade ryssarne men inseende att här var blott ett val, utszde de lågt men tydligt: Pardon I . Då ären j våra fångar, men icke ett hår skall röras på edra hufvuden., Under det ätt Wadman -yttrade dessa ord lyckades en af soldaterna att komma undan; snabbare än tanken sprang han i södra kammarep, öppnade vestra fönstret derstädes och hoppade; utan att besinna-sig ett enda ögonblick, ned på marken; detta tilldrog sig-så hastigt att man ej bemärkte det förrän ett nästån åsklikt buller lät förnimma sig: pHvad var det? undrade Anders Carlsson