Aftonbladet – 26 april 1855, sida 1

i hvilken gästerna efter råd och lägenhet gifva sin skärf till brudparet. Församlingens pastor hade straxt efter viggeln blifvit illamående, och kunde således icke följa brudskaran till bröllopsgården. Nu åtager sig brofogden Wadman denna befattning, då ett sällsamt oljud utifrån gården förepörier. Värden smyger sig genast ur huset och kotamer efter en fjerdedels timma tillbaka. Upptagne med insamlingen, märka gästerna knappast fader Anders återkomst förrän han mer sin grofvå röst ropar: Äskas ljud! Alla ögon riktas nu åt honom. Det är icke värdt go vänner att längre glamma här och samla in penningar, då vigtiga ting kalla oss åt annst håll. Det är rörelse i hvar söcken., Hvad står nu på! utropa fera röster på en gång. Qvinnorna blekna. OM vi ej söka att i tid försvara oss, händer det oss hvad som händt Söta Finland; Ryssen tager både fasta Åland och de andra öarne från vår konung.v Gud bevare o:3 derifrån!, utropar man från alla håll. Öfvergifven då genast både insamling och dans och följen mig allt hvad mankön heter ; unga och gamla, lika godt. Ja, ja! skrika alla om hvarandra. Vi följa er gerna, fader Anders. Ingen dans, ingen dana!I klaga de unga flickorna. Viljen j heldre dansa nu, infaller brofogden Wadman, en gråhårig gubbe, men som eger. sina själskrafter i orubbad besittning; vän att sedän få dansa efter ryssens pipa! Det säger jag rent uts, tillägger den sexti-: årige mannen, vatt när jag var ung, hade jag bestämdt vindt den flicka ryggen som tänkt på detta sätt... hade hon velat dansa, hade. bon åtminstorie icke fått dansa med mig., aflvad står du och fånderar på, Larslo säger svärfadren till sin måg. Tänk cj på att stanna qvar här!