Aftonbladet – 25 april 1855, sida 1

44 ON Mö —ALL ;Hvad nu? inföll hastigt fru Aren i det hon fixerade Helena. Se nu känner jag igen fru Gummerus. Nu ha vi fått en qvinna af kött och blod i stället för den vackra bilden som tre goda qvart sutit der på stolen bredvid spisen. Jag ser att någon lycklig tanke uppstiger i din själ. rörhållandet var verkligen så; hastigt fattades Helena af en id som återgaf hennes ansigte det själfulla uttryck som utmärkte detsamma. Jag tänkte att gå ned till Färjsundet. Det är en half mil dit; men vi som äro snabba fotgängare kunna nog hinna fram före soluppgången.p Det var som: jag sade en lycklig tanke; jag skall se till lilla Johanna., Tack, goda Christine,, svarade Helena, odu har ej lust att göra sällskap? Nej, jag vet att min man är i Guds hand, och jag har dessutom mycket att sköta här hemma. Jag önskar att Arån ej kommer tillbaka förrän jag hinner få hans nya rum i ordning; fastän han är bondson, må du tro att han tycker om att hafva fint omkring sig, och det är mitt högsta bemödande att göra hemmet så trefligt jag kan åt honom. Hvem eger ej samma önskan! tänkte Helena, men sade ingenting. Hela vägen var snart sagdt uppfylld af qvinnor och barn. Just i soluppgången, då Finströmskarlarnes första strid var utkämpad och den sköna morgonpsalmen uppplämded af segrarne närmade sig fielena, tillika med några andra qvinnor stridsplatsen. Liksom de vise männen gingo efter Bethlehems stjerna, följde hon under större delen af vägen den riktning hvarifrån rösterna hördes. Men när hon hann målet af sin färd, fann hon ej den hon sökte.n Arn, som var qvar på stället tillika med de karlar hvilka hade uppdrag att bevaka de ryska fångarne räckte henne ett papper, Med den känsla som en bedragen förboppning alltid väcker läste hon dessa med en blyertspenna skrifna rader: Jag ser dig komma, min Helena, troligen