Aftonbladet – 25 april 1855, sida 1

prenta i barnen att de hafva ett ganska stort namn att bevara ..o — bVet frun hvad mamma nyss sade? inföll Svante. Hon. sade: vet du pojke att just nu adlag din fars... d: v. s. att hans namn blifver, så länsman han är, lika förnämt som något adelsnamn; och det mamma bar sagt, det är sanning, ty mamma Jjäger aldrig. Dessa ord susade som en vind förbi Helenas öron. Hennes ögon stirrade på en punkt, under det hon tänkte mest på huru den högste domaren ansåg hvad som hennes man: i dessa ögonblick förehade; och hon tänkte äfven något på hvad : verlden skulle säga om presten, hvilken bidragit till denna resning... ty ack, Helena så väl som andra dödliga, kunde icke fullkomligt frigöra sig från den svagheten att vara beroende af allmänna omdömet, en svaghet som måhända lägger grund till de flesta bekymmer som qvälja jordens oroliga barn. Innan man visste ordet af var icke allenast rummet uppfyldt af qvinnor och barn, utan hela stränden. Fastän icke Helena förmådde taga någon smitta af sin grannqvinnas frimodiga sinnesstämning, kände hon dock en lättnad atticke med sitt barn och sin piga sitta ensam der borta på kullen; här såg hon lif och rörelse, och ehuru det sig sjelf så ofta motsägande menniskohjertat tycker sig stundom, i bekymrens stunder behöfva att helt och hållet afskilja sig från menniskor, är det återigen andra ögonblick, då man, trött vid ensamheten, längtar efter detta brokiga virrvar som ibland synes nödvändigt för att återgifva själen sin spänstighet, Fru Arn, kom Jöåtit sätta på en ny kaffekittel, hade en kaffekopp och ett trösteord för hvar och en som gästade hennes boning. . Ack hon, hon bodde i eget hem, och huru lågt och smått än detta var, gaf det dock en viss sjellständigbet åt hennes sinne, hvaraf hennes utseende och väsende antagit prägel. Den pågående striden hördes tydligt, under det att nattens skuggor började försvinna allt mer och mer,