Aftonbladet – 25 april 1855, sida 1

MAJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808. Historisk novell AF PILGRIMEN ). VI. Under denna natt tillslöt ingen blund Helenas ögon; alla hennes tankar sammansmälte till en enda bön, en bön för hennes barns fader; det var icke de jordiska bekymren som under dessa nattliga timmar funno insteg i hennes själ; hon egde blott en fruktan, den att hennes man genom sitt sjelftagna yrke skulle aflägsna sig från Gud. Klockan hade slagit 2; en ny dag bade inträdt, men ljuset Var ännu fjerran från jorden. Hon slog eld, tände ljuset och tog sin bibel. När hon uppslog boken föllo hennes ögon på följande bibelspråk: De, som många till salighet undervisat hafva, skola i evigheten lysa såsom stjernor,. Hastigt vände hon om bladet, då andra kärnord gåfvo näring åt hennes själs ångest. Hon läste: Huru åhörarnes själar till sista blodsdroppan skola utkräfvas af deras lärares händer,. )Hvilket öde bidar då den lärare,, tänkte hon, som anförer sina åhörare i en strid der menniskoblod måhända kommer attutgjutas? Hon vred sig som en mask i sin säng, intet kunde stilla hennes själs ångest, då hon plötsligen hörde skott aflossas; barnet vaknade och började gråta; upptagande det ur vaggan lade hon det vid sitt bröst i det hon, kastande en schal öfver sina axlar, satte sig vid fönstret; barnet somnade, men skotten tortforo och täta blixtar upplyste det lilla rummet. Sedan hon gifvit barnet den tröst hon förmådde, lade hon det tillbaka i våggan och gick i köket för att väcka pigan som nu mötte henne i förstugan. Den stackars flickan, blek som ett lik, kunde knappast tala. ) Se A. B. n:o 91—94.