0 AR VTA SPA AAARAGR UPPSMEMAMVR OM OSS Jand, under benämning första finska sjöekipaget, stadgades väl, att befälet dervid framdeles, skulle: utgöras af infödde finnar, men med uttrycklig befallning, att till en början såväl ohefen som ,åtminstonep en tredjedel af det öfriga befälet skulle utses bland officerare vid ryska flottan, äfvensom att brott af hvad beskaffenhet de vara må, som begås af de: vid finska sjöekipaget anstälda ryska officerare, likasom af dervid antagne underofficerare och matroser af ryska nationen, skola enligt de ryska lagarne afdömas. Vi hafva anfört ett och annat exempel, huru, den i Finland gällande lagen i följd af kej-, serliga befallningar måste vika eller hvila, när den råkar i beröring med ryssar. Vi böra tillägga, att undantaget för den ryska militären från landets lagar till en viss grad blifvit utsträckt äfven till deras medhafvande qvinnor, så att om en rysk soldathustru vid! en finsk domstol angifves: för brott, begånget i Finland, domstolen i följd af en kejserlig) befallning af den 6 Maj 1833 icke allenaszt; måste skriftligen anmäla sådant hos den ryske befälhafvaren, utan äfven först. afvakta dennes handräckning, innan qvinnan får inför domstolen inställas eller något utslag angående henne till verkställighet befordras. Ett annat undantag stadgades samma år till förmån för alla riddare af ryska ordnar och innehafvare. af det så kallade. sankt Georgs militärordens utmärkelsetecken, i det kejsaren förordnade, att vid finsk domstol meddeladt utslag, hvarigenom en sådan person blifvit dömd för nesligt brott, icke får befordras till verkställighet, innan underdånig anmälan om saken skett och kejsarens nådiga yttrande förut blifvit meddeladt: Likasom i Sverge landshöfdingarne, ej mindre än andra embetsmän, äro underkastade ansvar för sina gerningar, så att icke allenast deras åtgärder kunna hos kollegier och vidare hos konungen öfverklagas, utan äfven de sjelfve, i fall anledning dertill förekommer, anklagas inför domstol och dömas, så var förhållandet äfven till en början enahanda i Finland efter skilsmessan från Sverge, med den skilnad att den finska senaten der hade trädt i de svenska -kollegiernas ställe. När Nikolaus den 10 April 1837 genom en kejserlig kungörelse befallde, att de finska landshöfdingarne hädanefter skulle kallas guvernörer, i likhet med cheferne för provinsstyrelsen i det egentliga Ryssland, samt landshöfdingeembetet i hvarje län likaledes guvernörsembete. gjordes också icke ännu någon förändring i detta gamla svenska förhållande, som lemnade invånarne trygghet emot maktens godtyckliga missbruk. Tvärtom förklarade kejsar Nikolaus uttryckligen uti den nämda kungörelsen, att denna förändring endast rörde namnet och således skedde, utan någon förändring i vederbörandes åliggande och verkningskrets, enligt de i landet gällande författningar,. Denna försäkran hindrade likväl icke samme kejsare att några år derefter (vi tro i slutet af år 1851) genom en ukas förständiga finska senaten, att guvernörernas ansvarighet inför senaten från den stunden skulle upphöra, och att de hädanefter endast skulle vara ansvariga inför! kejsaren personligen. Detta var kanske det hårdaste af alla slag, som hittills drabbat finnarnes frihet, och ett skri af smärta genomfor hela Finland, när ryktet derom spridde sig kring landet. Också tycktes kejsaren nogsamt hafva förutsett, med hvilken ovilja detta våldförande af författninzen skulle emottagas, hvarföre han hade len försigtigheten, såsom äfven eljest vid utfärJandet af vissa företrädesvis förhatliga beallningar någon gång egt rum, att förbjuda len nya författningens offentliggörande. Men ien gäller icke desto mindre till efteträttelse ör den finska senaten, som sålunda icke iumera såsom förut få upptaga några klagomål öfver guvernörers godtyckliga missbruk sf deras makt, vore än personer våldsamt beröfvade lif, egendom och välfärd. Det är sorgligt att ännu nödgas säga att, enligt hvad nan i Finland tror sig med säkerhet veta, let just varit en finne, sjelf landshöfding, (guvernör), som personligen hos kejsaren utverkat detta afskyvärda och till sina följder ionu knappast beräkneliga angrepp mot finska olkets frihet och för densamma betryggande agar, och det egentligen för att hämnas på senaten, för det denna hade upptagit klagonål, som blifvit förda öfver hans godtyckliga och våldsamma maktmissbruk, samt låtit de slagande rättvisa vederfaras. Samme man har sjelf sedermera, om vi icke misstaga oss, lifvit befordrad till ledamot af den senat, som han förut bidragit att förnedra. När man vet, huru svårt det i Ryssland är ör den, som har att klaga öfver en hög embersman, att nå czarens öron, är det lätt besripligt, att borttagandet af all annan ansvaighet, än den inför kejsaren, i sjelfva verket lir nära nog detsamma. som fullkomlig an;varslöshet. En del finska guvernörer hafva visserligen haft nog aktning för sitt fälerneslands lagar, för att ännu efter denna örändring ställa sig dem till efterrättelse, nen andra hafva redan gifvit exempel af en nera rysk styrelse. Och när de förra tradiionerna af lagbundenhet hunnit utdö, hvilken o:gen har man väl för framtiden? Vi afhålla oss från att här upptaga bekanta lrag af personers misshandling i enskilta fal! strid med lagarne, såsom vissa personers åldsamma bortförande till det inre af Ryssand, gästgifvares och andres pryglande på uvernörens befallning utan ransakning och lom, en viss köttpackares spöslitning i Åbo lerföre att han tagit sin fästmö i kraftigt förvar emot en rysk husars råa kurtis m. m. Cy sådana händelser, ehuru upprörande, kunna nses såsom öfvergående enskilta tilldragelser ch äro.i sjelfva verket endast småsaker emot genmäktiga författningar, som varaktigt uppäfva lagarne för att i deras ställe för hela ambällsklasser sätta undantaget från lagen ler godtycket såsom regel. nr RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Pro-Patria-målet har i dag åter förevarit, dervid otarien Hjertström ånyo äskat att hustru Döhlen kulle afgifva förklaringar öfver åtskilliga af vittnena